Det här är den andra delen av varför myndigheter, organisationer och andra privatpersoner bör överväga att gå med i olika sociala media kanaler, som facebook. Del 1 handlade om de vanligaste argumenten mot facebook
Om man leker med tanken att facebook var en telefon, som egentligen är en mycket relevant liknelse eftersom facebook är ett kommunikationsverktyg.
Då är det lite intressant att använda samma motargument mot telefonen som man gör mot facebook.
Integritet
Allt du säger i telefonen kan avlyssnas och spelas in. Även alla epost-meddelanden som du skickar på mobilen kan vara sparade och genomsökta av utländska underrättelsetjänster med flera aktörer. Här lite beskrivet om ECHELON.
Det man säger är att facebook kan göra hemliga och hotande saker med din information. De kan de säkert göra, men den STORA skillnaden emot ECHELON och virus med mera, är att du SJÄLV väljer vad du sätter in för information i facebook. I de andra fallen lever du i en falsk tro att det du mailar är säkert och ingen annan kan läsa det än mottagaren.
Sannolikheten att just ditt samtal skall avlyssnas är förstås mycket liten, då är väl en betydligt större risk att den du pratar med antingen berättar vidare det du har sagt i förtroende eller har högtalartelefonen på så att andra kan höra vad du säger.
Contexten
Med andra ord när man bryter ner det, är det vad du släpper ut för information om det själv, som är den springande punkten. En del säger att det är att förlora mot facebook, när man använder ”självcensur” i vad man sätter in för information på facebook. Jag skulle vilja påstå att det är ganska få tillfällen som man inte använder någon typ av självcensur. Det skulle väl vara i en anonyma miljö då.
Det finns istället många orsaker varför du skall tänka att facebook är din egen marknadsföringskanal. Det är egentligen samma sak när du vistas ute bland människor i vardagen att det kan var taktiskt klokt att bete dig på ett så fördelaktigt ifall du vill behålla jobbet eller få ett helt nytt jobb. Sedan finns det självklart undantag från det. I facebooks fall har företagen börjat titta på facebook profilerna innan de anställer, redan nu gör en tredjedel av företagen i Stockholm det, enligt en undersökning gjord av Stockholms Handelskammare (våren 2011).
Om man då inte får jobbet pga av att de hittar saker på din facebook sida, är det då verkligen facebook som gjort fel eller är det inte vad du har satt dit för information?
Du kan även svara fel saker i en anställningsintervju antingen i telefon eller i ett direktmöte med anställaren och sannolikheten för det kan vara större när du är under stress, skillnaden är att i facebook kan du själv välja i lugn och ro vad som skall synas.
Pratar man bara skit i telefonen?
Det är väl ganska få som påstår att man bara pratar skvaller och skit i en telefon. Självklart kan man göra det, men det handlar väldigt mycket om vem man pratar med och i vilken situation. Det blir lite lätt absurt om man skulle kräva att det bara pratas vettiga saker i telefonsamtalen, annars så vägrar man använda telefonen…
Skulle man göra en undersökning av vad som pratas under ett år i alla samtal på Åland, skulle man säkert märka att det pratas både allvarliga saker som rent struntprat.
Mänskliga beteenden
Tyvärr finns det negativa saker i facebook, som finns i det mänskliga naturliga beteendet, som t.ex mobbning, ensamhet och att det kan vara beroendeframkallande.
- Mobbning är förstås ett otyg och är självklart en knepig fråga inom bl.a. skolvärlden. Dvs skall man som lärare ha en närvaro på facebook och skall man t.o.m. vara facebook vänner med sina elever. Allt har sina fördelar och nackdelar. På uppsidan är att om någon elev mobbas på facebook, så är sannolikheten att det märks om även läraren finns i samma miljö. Återkommer mera om lärare/skola/elev i nästa bloggpost.
- Ensamheten, det kanske man inte tänker på, men de som inte får en massa kommentarer och gillanden på sin uppdateringar kan känna sig ensamma. Mycket inom facebook handlar om att aktivera sig, så om man tycker att man får lite gillanden så kanske man skall fundera på om man själv gillar ofta andras poster och bilder. Samma sak gäller med kommentarer.
Det som jag har märkt är att några av mina mera tystlåtna och lite blyga vänner tar för sig ganska mycket på facebook, så det kan vara en bra kanal ur det perspektivet. - Beroendeframkallande, precis som allt annat här i livet så kan man sätta ner för mycket tid på antingen droger, spel eller att kommunicera på facebook. Människan är nyfiken till sin natur och vill gärna veta vad som händer i sin närhet, på gott och ont. När är det då ett missbruk? Ja det är väl när det påverkar relationerna i hemmet negativit eller att man försakar något viktigt i livet. Då tänker jag inte på slötittande på tv eller dylikt.
På arbetsplatsen då? Hm om den anställde sitter på facebook stora delar av dagen och kommenterar, så säger det nog mera om själva arbetsplatsen än att personen har ett beroendeproblem.
Slutsumering
Facebook är ett kommunikationsverktyg precis som telefonen med den skillnaden att man VET att allt man skriver kan läsas av både rätt och fel personer. Det fanns motståndare mot mobiltelefonen också på grund av integritetsorsaker i början. Det viktiga är att man är medveten om det när man skriver in sina saker på facebook. Helt enkelt att man har en personlig strategi för hur man skall bete sig, en vett och etikett!
Marcus
januari 1, 2012
Det finns dock en stor skillnad: telefonen är inget företag utan en fysisk enhet. FB är ett företag som vill maximera vinsten på alla möjliga sätt (vilket är precis som det ska vara). Men ska då en myndighet agera som om ett företags produkt är mer eller mindre oumbärligt för de enskilda studerande?
Datorer är sedan länge ett viktigt redskap i bl a skolvärlden. Hur datorerna ser ut om tio år vet väl ingen idag. Knappast har vi datorsalar längre utan vi bär en XX med oss som man dagligen använder på alla möjliga och omöjliga sätt. Inte minst inom skolvärlden kommer detta att vara ett lyft vad gäller undervisningsmaterial. Och FB om tio år … ja, hur ser det då ut. Vad vi med säkerhet kan säga är att alla interaktionsplatser som mer och mer påminner om det fysiska mötet kommer att skörda framgång. Det tror i alla fall jag.
Ska bli intressant att läsa dina tankar om mobbning.
Mats Adamczak (@matsadamczak)
januari 1, 2012
Visst finns den skillnaden mellan telefonbolagen och facebook.
Där påminner facebook betydligt mera om Microsoft, apple eller varför inte Google. Skillnaden är väl att det blir tydligare att man delar med sig informationen i facebook fallet än i de andra IT jättarnas system. Och min poäng är att om du är medveten om det i facebook f, så är du förmodligen mera försiktig vad du skriver och då kan du styra det betydligt mera än i t.ex de andra, där du inte kanske tänker på det på samma sätt och släpper iväg mera information än du hade tänkt.
Att telefonbolagen måste lagra alla sms och annat som skickas på mobilen, som folk tror är privat och säker information, som de absolut inte skulle sätta på facebook ser jag väl som ett större problem, i så fall.
Just att facebook är ett företag och om de missbrukar sina kunders uppgifter gör att de är betydligt mera försiktiga att missbruka det än t.ex vad kanske en underrättelsetjänst eller ett land skulle göra.
Vad är egentligen det värsta facebook kan göra med din eller skolans information?
Återkommer om några dagar med del 3
Marcus
januari 2, 2012
Det värsta? Egentligen ingenting och allting! Däremot ser jag att det måste till en ordentlig diskussion.
Det finns bl a undersökningar som visar att eleverna, lärarna och föräldrarna alla är överens om att hur eleverna agerar och uppför sig i sociala medier utanför skoltid inte är lärarnas ansvar. I stället betonas föräldrarnas och elevernas ansvar. Det är väl också din uppfattning Mats om jag tolkat dig rätt. Men denna uppfattning står i bjärt kontrast till den syn som ofta förs fram i den politiska debatten, dvs. att lärares ansvar sträcker sig långt utanför ramen av deras arbetstid. Var finns t ex den diskussionen?
De åsikter som förts fram i andra sammanhang är bl a följande:
Lärare ska INTE vara vän med sina elever i sociala medier för att a) sociala medier är bättre lämpade för privat kommunikation, b)”Facebook är privat också för mina elever – jag vill inte blanda mig i deras fritid”, c) det kan uppfattas som partiskt att vara vän med en del elever, men inte med alla, d) det ska finnas en tydlig skillnad mellan det privata och det professionella. Detta är inte möjligt i sociala medier, och e) det finns en risk för att lärare kan missbruka sin position i sociala medier.
Och så kan man svänga på kakan. Lärare ska vara vän med sina elever i sociala medier
för att a) lärare ska vara tillgängliga för sina elever, eleverna tillbringar mycket tid i sociala medier. Därför ska lärare vara närvarande och b) lärare kan med sin närvaro föregå med gott exempel och förhindra mobbning och trakasserier bland eleverna.
Sedan har vi biten med trakasserier och mobbning på nätet som jag ser framemot att läsa. Som du säkert vet är detta rätt vanligt. Det finns hatgrupper på FB mot vissa lärare där både elever/studerande och föräldrar varit/är medlemmar. Observera att de inte är FB’s fel, absolut inte, men igen måste man diskutera saken innan man t ex sätter ut en offentlig skolsida på FB. Och hur ska man gå tillväga när direkta påhopp florerar på FB-sidor? Visst, man kan kräva att ”gärningsmannen” raderar inlägget. Om detta inte lyckas, kontaktar man webbplatsens upprätthållare eller ansvariga utgivare och kräver att materialet raderas. Inte alltid det lättaste att åtgärda! Om en lärare har utsatts för trakasserier i arbetet, är det arbetsgivarens skyldig att vidta åtgärder. Om eleven däremot har utfört trakasserierna under sin fritid, kan skolan inte vidta disciplinära åtgärder. I det här fallet är kontakten till vårdnadshavaren och webbplatsens upprätthållare mycket viktig. Hänger juridiken med?
Lägg därtill integritetsproblematik, både ur ett elev- och ett lärarperspektiv, lärares tystnadsplikt, anmälningsplikt, etc som omger deras vardag. När tar den slut? Efter kl. 16.00 eller …
Som sagt, inte rädd för FB, men det finns massor av frågor att diskutera. Och nej, jag är inte konservativ utan försöker vara en pragmatisk realist som tycker om att ventilera spörsmål. Och observera att jag gör detta som privatperson, jag använder min privata e-post, jag gör det hemma, jag berör således inte min tjänst överhuvudtaget. En viktig distinktion för mig!
Mats Adamczak (@matsadamczak)
januari 2, 2012
Oerhört bra att du tar upp dessa punkter och jag menar inte heller att man skall kasta sig hejdlöst in i facebook utan att ha en strategi, varken som elev, lärare eller vem det än må vara.
Det jag däremot är ganska envis med är att sociala medier per definition inte är en privat kommunikationskanal. Detta helt enkelt på grund av transparensen, spridningsrisken och att allt för många kan se vad som skrivs, på gott och ont.
Det är jätte bra att vi har kommit till den här nivån i denna mycket viktiga diskussionen, för ofta hamnar jag i debatten att det är facebook som är problemet, när det egentligen hur man skall hantera innehållet. Där är vi rörande eninga du och jag, egentligen så tror jag att vi är det i det mesta men vi närmar oss det från olika håll.
Nästa bloggpost kommer handla om riskhantering. Jag är inte riktigt klar med den i nu