En nykläckt Politikers dagbok (del 1)

Posted on augusti 30, 2011

5


Eller varför jag började satsa på politiken.

För 2 veckors sedan hade jag inte en susning att jag skulle kalla mig själv för politiker och ställa upp i lagtings valet på Åland den 16:e oktober…

Lite bakgrund

17 mars 2009 påbörjade jag min resa i sociala medier. Den har varit otroligt inspirerande, men även tagit en hel del tid i anspråk. Under denna tid har jag försökt skriva en blogg och dela med mig av mina iakttagelser, vissa saker är enbart intressant för SoMe nördarna, men förhoppningsvis även några saker för gemene man.
Det finns en digitalklyfta mellan de som är inne i det nya sättet att tänka och de som av olika orsaker inte vill, kan eller har lusten att se närmare på detta nya sätt att kommunicera. Jag har försökt på mitt sätt att dela med mig av mina erfarenheter och insikter främst på Åland genom mina föreläsningar, men även ett radioprogram.

Kontaktverktygen

Det finns tre stycken kontaktverktyg som har en viktig roll inom Sociala Medier och de har helt olika roller och användningsområden.

Det professionella LinkedIn, som egentligen ersätter visitkorten i analoga livet. Det är ett bra verktyg att starta med, om man vill testa på att använda ett Socialt Media verktyg utan att egentligen lägga ner för mycket tid på det.

Det ”vänliga” facebook, där man sätter till vänner, bekanta, helt enkelt folk som man känner eller ha känt i sitt liv, var man drar gränsen är väldig personligt.

Skapa nya ”vänner” twitter, det absolut mest krävande verktyget, men som ger mest tillbaka. Om man använder det rätt!

Twitter

Varför twitter är mera krävande, är att det inte finns någon automatik att om man börjar följa en twittrare, så följer de tillbaka. Det betyder att det kan ta tid innan man får en ”publik”.
Man måste förtjäna det och det kan man göra på olika sätt. När man skapar ett twitter konto så får man ett ägg som sin profilbild. Byter man inte ut den, så är sannolikheten liten att en rutinerad twittrare följer tillbaka, man vill se en bild på den som twittrar och gärna en kort beskrivning vem  personen är.

Vad har detta med min politiker karriär att göra? Jo i slutet av 2010 började jag satsa på twitter som mitt huvudverktyg, efter tag började man lära känna en mängd nya twittrare och i samma veva började man se sprängkraften av Sociala Medier i mellanöstern.
På hemmaplan och det här fallet menar jag aktiva twittrare i Sverige som jag började att samtala med, fick jag uppleva olika hur man tillsammans kunde göra en insats för en god sak. T.ex. när vi tillsammans fick en ganska obehaglig sida om självmordstips att ta bort sin hemsida från nätet. Vi som gjorde den kampanjen hade det enda gemensamma att vi tyckte att detta är värt att jobba tillsammans med, sedan vilken politisk åskådning, sexuell läggning eller vilken hudfärg man har, spelade absolut ingen roll. Många är experter inom olika områden allt från marknadsförare till tekniska genier.

SSWC

Jag hade bara träffat en handfull av mina nyfunna vänner, men sedan kom Sweden Social Web Camp SSWC i mitten på Augusti i år. SSWC kan väl närmast liknas med ett gäng cyberscuoter som umgås både professionellt och har skoj tillsammans under fyra dygn. Vår gemensamma nämnare är att vi är Sociala Media nördar som vill förbättra världen tillsammans. Flummigt ja, men det finns också en imponerande kunskap och vilja där.

Det var framför allt två saker som hände som påverkade mitt beslut en vecka senare. Det ena var en session med @britstakston som handlade om att nu måste vi s.k. SoMe experter, börja minska den digitala klyfta, innan det tas korkade beslut som att myndigheter i våra västerländska demokratier kan stoppa Social Medier temporärt eller för längre tider.

Det andra var senare på eftermiddagen satt jag tillsammans med några vänner vid havet och myste i solen. Några av dem var helt nya bekantskaper @naversten Charlotte Naversten moderat, @ingemarsdotter Ulrika Ingemarsdotter en centerpartist och @lenaside Lena Dahlström en socialdemokrat. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var, men det måste ha varit atomsfären och den avslappnande tonen som vi diskuterade politik, samtidigt som vi twittrade med andra som inte var med på SSWC.

En vecka efter SSWC

Det tog tid att smälta alla intryck från SSWC. En reflektion som jag fick var att trots att jag föreläser, så går det på tok för långsamt. Inspirerad av händelserna från SSWC började jag tänka på hur skall jag kunna snabba upp det. Lösningen är förstås att kunna vara med och besluta i viktiga frågor som rör detta. Till saken hör att vi på Åland har en IT-strategi från maj 2002. (Då var SonyEricsson P800 bland det hetaste man kunde ha i telefonväg.Den hade en kamera, mms och spel.)
Jag kan väl säga att jag har retat mig på att vi inte har en nyare….

– Hmmm kanske jag borde bli politiker? Till de senaste valen har jag blivit tillfrågad om jag vill ställa upp för olika partier, även detta.Jag har artigt tackat för frågan, men sagt att det inte passar in i min livssituation.
Det är nog inte unikt på något vis att man på Åland får den frågan inför ett val;)

-Ok, valet är den 16:e oktober. Vem skall jag ställa upp för? Jag har aldrig varit politiskt aktiv. Jag har ansett att min politiska åskådning är privat och ingen har haft med hur jag röstar.

I ett så litet samhälle som Åland är med 29 000 innevånare, är det nog mycket personen som man röstar på. Så har det nog varit för mig också när jag röstat. Debatten på Åland har inte direkt varit av en ideologisk karaktär, utan på detaljnivå hur man vill lösa saker.

Efter att ha tittat lite noggrannare på de olika partiernas ideologiska tankar och några andra parametrar blev valet ganska enkelt. Efter att jag hade pratat med min fru och min arbetsgivare, tog jag kontakt med Liberalerna, som jag tidigare hade tackat nej till.

Vi hade möte onsdagen den 17 augusti och jag kände mig mycket välkommen!

Så nu blev det att börja planera valkampanj….

Posted in: Erfarenheter, Politik