Den Digitala Agendan – Att välja med blyerts (Del 9)

Posted on oktober 24, 2011

3


Eller en summering av mina erfarenheter av det åländska valet 2011.

Mitt syfte

Mitt huvudsyfte med att ställa upp i valet var att få fram den Digitala Agendan i det åländska samhället och dessutom försöka förstå hur det fungerar i politiken på Åland.

Jag skulle säkert fått mera uppmärksamhet om jag skulle startat ett eget parti, SoMe partiet eller startat upp piratpartiet på Åland och fått stöd från Sverige i den processen, nackdelen med dessa två är att jag inte skulle fått något att säga till om i den åländska politiken. Så det blev att välja ett parti som jag kan sympatisera med och som jag kan stå för de politiska värderingarna. Det skulle även vara ett parti som inte spretar åt alla håll och kanter. Att det partiet även har fört en ansvarstagande politik under senaste regeringstiden, gjorde inte heller valet svårare.

Om man verkligen vill komma in i Ålands lagting, så måste man antingen ha en politisk plattform eller satsa rejält på marknadsföring (tydligen fungerar stora vägskyltar bra inom vissa väljarkretsar) eller vanligt traditionellt gräsrotsarbete ute på fältet. Det kan också vara att partiet lyfter fram en kandidat, så ökar chansen ganska ordentligt. Det är väl ingen direkt överraskande slutsats:)

Min valkampanj

Min egen valkampanj har jag styrt helt själv, för jag ville se hur långt man kunde komma med hjälp av digitala medier och främst Sociala Medier. Att få konvertering av SoMe kampanjer är mycket svårt, även för stora företag som Coca Cola med flera. Så om slutmålet skulle ha varit att komma in i lagtinget skulle min valkampanj varit helt klart underkänd. OBS skulle jag hade blivit invald, skulle jag självklart ha tagit mitt ansvar, trots att min inkomster skulle ha sjunkit ganska mycket.
Det jag däremot är mycket nöjd med är att den Digitala Agendan har fått ett fotfäste hos Liberalerna, man kan tydlig se den i valmanifestet. Jag har även fått mina tankar nedtecknade om digitala agendan och kommer att fortsätta med det jobbet med hjälp av andra intresserade.

Det åländska valsystemet.

Det här valet har varit bra på det sättet, att det visat tydligt på några brister och då tänker jag inte bara på att man röstar med papper och penna.

1. Närdemokrati och personliga val.

Många klagar på att det är svårt att särskilja på vad de olika partierna står för och att det inte egentligen inte blir några egentliga diskussioner.

Förklaringen tror jag att man kan hitta i att det är ett utpräglat personval.
Det är djupt rotat att man skall rösta på en person och har väl men den finska valtraditionen att göra, i motsats mot det svenska systemet med partilistor. Nackdelen med personval är följande, att ingen är säker på att komma in i lagtinget, inte ens partiledarna! Det i sin tur att partiledarna inte kan vara på allvar, talesmän för partilinjen och ta en mera ideologisk diskussion. Det som tillkommer med det, är det är väl få partier som har en tydlig politisk ideologi….

Här visade väl valet, tydligt hur det fungerar, när Centerns partiordförande Harry Jansson inte kom in.

Den andra nackdelen med personval, är att ingen från privata sektorn egentligen ställer upp, om man inte är egen företagare! Det handlar inte bara om ersättningen, utan även om att de som jobbar i offentlig sektor kan vara tjänstlediga i minst 4 år, utan att bli av med jobbet.

Lösning då:
Jag tror inte det skulle skada om partierna fick vikta ett antal personer i valet, som t.ex partiledarna och någon som partiet tycker att skulle vara viktig på grund av sin kompetens eller av andra orsaker som föryngring eller få mera jämställt i lagtinget.
Dessutom var det någon som sade att man borde få 90% av sin lön om man ställer upp och kommer in i lagtinget.
Främst om partiledaren var ”säker” på sin plats, skulle partiledarna våga vara mera tydliga. Förhoppningsvis skulle det bli intressantare att följa valet också för väljarna.
Man skulle veta vem man får in i lagtinget på ett annat sätt, om rösten på partiet var lika viktig som på personen, men fortfarande ha möjligheten att rösta in en specifik kandidat.

2. Valproceduren

Till min stora förvåning så röstar man fortfarande med blyertspenna i många av de åländska vallokalerna. Dessutom är poströstnings processerna under all kritik. Jag skulle vilja påstå att vårt röstningsförfarande inte är värdig en ”modern demokrati” ! Det är på tok för många felkällor och att inte alla utlandsstuderande kan rösta pga av olika saker som postgång, därför att inte myndigheterna inte har rätt adresser, är ingen ursäkt.

De som säger att digital röstningsförfarande är för osäkert, borde då jämföra hur det fungerar idag.

Pistolhot

Ett av de absolut vanligaste motargumentet, är att hur skall man garantera att det inte någon står med en pistol när du röstar vid datorn?!?!
Vi leker med tanken att någon skulle verkligen göra det, hur säkerställer de att inte den personen berättar det efteråt, att de blivit hotade att rösta mot sin vilja. Kidnappar de en familjemedlem???
Jag skulle vilja påstå att den som försöker sig på det konststycket att hota på ett eller annat sätt, så kommer det att slå tillbaka 100 gånger värre, för det kommer garanterat ut till den åländska allmänheten och det skadar inte bara det partiet utan även hamnar man bakom lås och bom.
Dessutom hur garanterar man idag att inte någon går in till vallokal när rösträkning görs och suddar ut ”felaktiga” röster under pistolhot?

Poströster

För de utlandsstuderande är det inte det enklaste att kunna rösta, som det beskrivs i den här insändaren. Otroligt synd att de inte kan deltaga av olika saker😦
Sedan har folk berättad om hur det går till att poströsta här på Åland.Det här är en röst från mitt facebook flöde.

”Och… döm om min förvåning, när jag poströstade vid postkontoret i Mariehamn, har jag ingen aning om vart min röstsedel tog vägen. Jag tittade ner och när jag såg upp såg jag en disk med några kuvert på. Kanske var ett av kuverten mitt? Tänk att man som poströstare inte ens kan få lägga sin röst i en valurna som liknar något seriöst, sigillförsett, viktigt! Inte undra på att soffliggare finns.”

Några exempel

  • Mariehamns Stad ”mandaten har flyttats fram och tillbaka”
  • Geta kommun ”De senaste dagarna har också valresultat fastslagits, ändrats och ändrats igen, när röstsedlar och uträkningar fått göras om. Så sent som i onsdags kväll fördes ett mandat över från Liberalernas lista till Getalistan i kommunvalet i Geta, efter att det påtalats för valnämnden att resultatet verkade vara alldeles uppåt väggarna.”

Lösningen:

För varje manuell hantering i en process ökar chansen för felaktigheter med det dubbla. Jag vet inte hur många steg det är i de olika förfarande i dagsläget, men att felaktigheter dyker upp är helt klart.
Lösningen borde vara att man kan rösta digitalt med e-legitmaition. Dessutom borde man få ändra sin röst ända fram till att vallokalen stängs. Detta för att undvika att någon har tvingat en att rösta på ”fel person eller parti” skall man kunna gå in efteråt och korrigera rösten, dessutom skall man kunna gå in och rösta i vallokalen på valdagen. Det skulle nog krävas rejäla resurser om man skall hålla uppsikt på en person under två veckors tid 24/7.

I vallokalen skall det finnas pekskärmen, så att missförstånd undviks vilket val man väljer i och på vem man röstar. Ett team med oberoende datakonsulter går igenom programvaran för att säkerställa att man inte har byggt in något skumt i systemet.

Vi vill ju inte ha det så här🙂 Simpson

Jag kommer att återkomma närmare hur detta skulle kunna göras.

3. Valdeltagande

Det åländska valdeltagande är bara 66,7 % och det är ett underkännande, men exakt av vad, vet jag inte.
Om det är för ointressanta frågor i debatten eller att vi har det för bra i det åländska samhället eller att det är för krångligt att rösta eller en kombination av allt ihop.
Det borde undersökas i alla fall!

4. Alla före detta med åländsk hembygdsrätt.

I några av diskussionerna som varit på sociala medier, har det dykt upp att de ålänningar som har tappat sin rösträtt är mycket besvikna. Det skall erkännas att jag inte har tänkt på den frågan tidigare. Det fanns säkert ett gott skäl, en gång i tiden att de som flyttar bort även tappar sin rösträtt och möjligheten att äga mark var som helst på Åland. Tanken var/är väl att inte Åland bara skall bara bli ett sommarparadis med skenande tomtpriser och en död skärgård på vintertid.

Om man tittar på det från ett globalt perspektiv, så är det väldigt unikt att man inte kan rösta i sitt hemland fast man har bott utomlands t.o.m. nästans hela sitt vuxna liv.

Vad är det för problem med detta då? Självklart är de som tappat sina rättigheter djupt besvikna på det åländska samhället. De känner sig som andra klassens människor. Det gör att de inte är speciellt sugna på att flytta tillbaka en dag, om de inte ens kan bosätta sig var de vill. De kan självklart köpa i planerade områden, men de kanske vill bo vid havet, om de en gång bestämmer sig för att flytta tillbaka.

På Åland har vi låg arbetslöshet, vi har behov att ersätta många av de som går i pension de närmaste åren över 2 000 stycken.Vi måste ha en inflyttning hit för att kunna hantera detta.

I och med Sociala medier och främst facebook har bortaålänningarna en helt annat kontaktyta och vet vad som händer på Åland, än bara för 2 år sedan.

Men minst lika viktigt är utomlands ålänningarna är våra ambassadörer i världen och om vi behandlar dem styvmoderligt kommer de inte att prata speciellt gott om oss. Så det är nog skäl att titta på allvar hur de skall få tillbaka sin hembygdsrätt och kunna få rösta i den åländska politiken.

Det skulle onekligen bli ett intressant val:)

Posted in: åland, Politik