Ålänningar har Facebook-tänket i blodet (del 1)

Posted on december 18, 2011

0


Ålänningar har Facebook-tänket i blodet (del 1) #gästbloggat

Postat den 22 november, 2011 av thejennie

Bloggbyråingress: Hur bloggar och andra kanaler på den sociala webben ser ut och fungerar i Sverige vågar vi påstå att vi (och fler med oss förstås) har bra koll på. Men trots att webben är ”global” finns det ibland fascinerande stora skillnader mellan hur, hur mycket och av vilka webben används i olika länder och vår ambition är att lära oss så mycket vi kan om bloggosfären och andra sociala medier även utanför Sveriges gränser. Så när vi träffade Ålänningen Mats Adamczak på Sweden Social Web Camp i somras och han började prata om hur Facebook (som vi ju också jobbar med) fungerar på Åland, var det med stort nöje vi lyssnade. Och precis lika glada är vi att han vill dela med sig av det här på vår blogg. Här del 1 av 2 gästinlägg av @matsadamczak som till vardags föreläser om sociala medier.

Ålänningar har Facebook-tänket i blodet

… eller har åtminstone en hel del av det tänket medfött.

Tyvärr tänker man inte på det alla gånger eller ens känner till det som ålänning.

Åland har ungefär 29 000 innevånare och tills för kanske 15 år sedan var det väldigt få andra nationaliteter. De senaste åren har det flyttat in relativt många människor från hela världen. De senaste uppgifterna visade att det numera finns hela 82 olika länder representerade på lilla Åland. Det gör att vi börjar få ett mera internationellt tänk i vår kultur. Jag ser fram emot denna förvandling! Det blir mera twitter över det åländska samhället :)

Det analoga Åland

Om man tittar på hur samhället fungerade före sociala mediers intåg så visste nästan alla vem som var vem. Man kunde inte prata skit om någon för sannolikheten att den man pratade med var antingen släkt eller nära bekant med den man pratade om var stor. Samma sak när man har varit på resa har man alltid tänkt på vad man har sagt eftersom man alltid dyker på en ålänning…

Vi ålänningar kan vara svåra att bli riktigt bekanta med, däremot är vi vana att antingen fråga om hjälp eller ge hjälp när det handlar om praktiska saker. Sådant som man inte ser i en storstad.

Ett exempel: om jag har min bil på verkstad och är över dagen till Sverige på vägen hem kollar jag i båtcafeterian om det är någon bra vän som jag känner där som kan tänkas skjutsa mig dit, så att jag slipper ta taxi (vi är ekonomiska). Okej, ingen nära vän, då kollar jag efter bekanta. Inte det heller, då spanar jag efter någon som jag känner till utseendet och som jag tror bor åt det hållet och frågar om jag kan få skjuts. Detta är helt naturligt beteende och man får även skjuts dit och en trevlig pratstund.

Dessa två saker att man är medveten om att man inte kan säga vad som helst och vikten av att känna många människor är bra om man behöver hjälp med något, är grundbulten hur många ålänningar använder Facebook.

Facebook på Åland

I dagsläge är det över 10 000 som använder Facebook på Åland så det är väl i paritet med andra västerländska regioner. Många använder Facebook som ett personligt hjälpverktyg för att få hjälp med allt från stulna cyklar och bortsprungna kattor till att fråga om någon är på väg till IKEA och kan handla några små grejor på samma gång.

Jag själv hade enorm nytta av Facebook vid vulkanutbrottet på Island april 2010. Det är nog typiskt oss ålänningar att vilja ha medresenärer som kommer från Åland, när man skall köra bil en längre sträcka.

En bekant till mig fick sitt barns cykel stulen och hon lade upp bilden på Facebook och frågade om någon sett hennes sons cykel. Efter två minuter var det en väns vän till henne som skrev att ”jag har sett en liknande cykel inkörd i en häck på Storagatan”. Åtta minuter senare skrev den lyckliga mamman att cykeln var hittad och hel. Undrar om hon skulle ha fått cykeln tillbaka om hon hade använt traditionella metoden med annons i tidningen?

På sätt och vis är detta små orternas revansch mot de stora samhällen. Vi har en vana att dra nytta av nätverk på ett annat sätt än storstadsborna. Nu gäller det bara att föra in tänket på allvar i sociala medier.