Över böljan blå Pafcharity del 2

Posted on augusti 25, 2012

2


Jag pratade med Albanus personalen några dagar före vi skulle lätta ankar från Åland och vi diskuterade proviantering och väder och vind. Prognoserna lovade sydvästliga vindar och med vårt pressade tidsschema skulle det innebära att vi inte hinner kryssa, så vi måste troligtvis motorsegla för att hinna enligt tidsschema. Av någon märklig anledning brukar mina evenemang ha bra väder. I fjol på Ökampen som var sista veckan i september, så var det shortsväder när vi hade finalen på Åland.

Söndagen 12.8.2012

Bunkra proviant

Albanus startar från Skötbåtshamnen i Mariehamn kl.07.00 och ingen av #pafcharity deltagarna finns med på seglatsen över till Stockholm.
Den som startar tidigaste är Philippa Dunderfält som for vi 1-tiden till Stockholm. Hon ställde upp med kort varsel i och med att den tilltänkte medresenären och kollegan Jani Sjölund tyvärr måste avböja p.g.a. sjukdom. Efter det var det den första deltagaren Matilda Åberg från Nagu, som hoppade på åbobåten. Jag startar min resa hemifrån vid 23:30 och hoppar på färjan i Långnäs, som råkar vara samma färja som Matilda är med på. Vi hinner prata lite innan det är dags att krypa till kojs.

Måndagen 13.8.2012

Vi anländer till Stockholm kl.06:30 och Matilda och jag tar oss till Galärkajen på Djurgården (mellan Wasa Museet och Junibacken)  Vi är först där och ingen Albanus i sikte. Jag ringer till Kiku (allt i allo på båten) och han säger med sin lugna stämma att de är precis bakom kröken. Mycket riktigt dyker Albanus upp och vi får en första skymt av henne, vårt hem för de kommande sju dagarna.

Albanus anländer till Galärkajen i Stockholm

Matilda och jag stiger ombord på båten och det är då jag för första gången får träffa den mycket unga skepparen Henrik. Han ger ett stabilt intryck och det visade sig vara en skärgårdsbo från Åland. Jag och Matilda hinner knappt välja kojplats innan medresenärerna börjar mönstra på. Först kommer Feffe KaufmannRasmus LewehauptMario Frost och Kristofer Vildbird. Feffe kände jag lite sedan tidigare när han var med i min foursquare tävling, men de andra tre var helt nya bekantskaper för mig. Min kollega Philippa kom strax efter och sedan en kär bekant från Gävle Martin Snygg som var med i Ökampen förra hösten. De sista i besättningen Johanna Hartikainen och Johan Boman dök upp och då var det bara Internetdagarnas representant  Janne Eldelid som vi väntade på. När Janne kom rusande i kavaj och slips, så var vi redo att lätta ankar mot vår första anhalt Visby på Gotland.

Vi har precis lättat ankar

Vi tar oss ut med maskin och passerar stor färjorna med en fart av 4 knop. Vi har siktet mot kanalen vid Värmdö som gör att vi tjänar många timmar. Den är dock väldigt smal och nu börjar man ana vår skeppares skicklighet. Vi passerar sakta mak Stockholms vackra skärgård och deltagarna börjar att bekanta sig med varandra. Jag får chansen att lära känna de som var obekanta för mig tidigare. Kapten berättar säkerhetsföreskrifterna och direkt efter det berättar jag för deltagarna om upplägget. De får veta att de skall auktionerade ut olika saker under resans gång och de skall göra olika uppdrag inom sociala medier samt lösa en rebus per dag.

Men allra först fick lagen berätta vilken organisation de vill skänka pengarna till ifall de vinner tävlingen. Att lag feffe väljer Barncancerfonden var ingen större överraskning i och med att Mario arbetar där. Det tyckte  Team Rasmus att var så bra ide, så de valde samma organisation.

Sista synen av land innan vi kommer till Gotland

När vi börjar komma på öppnare vatten så sätter vi upp seglen. Tystnaden som uppstår när de stänger av motorn är påtaglig, plötsligt framträder helt nya ljud som vågornas brus och knarrandet i virket och i seglen. När vi passerar Landsort, sista stycket av land innan vi kommer till Visby, så börjar det gunga ganska rejält. Vi har bra fart i seglen och solen skiner, en helt mäktig känsla.

Jag går ner och hjälper min kollega med disken och sedan sitter jag ner i kajutan och gör de sista finslipningarna på tävlingarnas första rebus.
Där fick man lära sig en ganska hård läxa att man inte skall jobba med dator under däck när det gungar kraftigt.
Jag började må illa och fick sjösjukepiller från min kära kollega Philippa och efter en halvtimme blev man i skick igen.

Det första uppdraget lagen fick var att få in så många bidrag som möjligt när man filmade någon som plankade med en morot i munnen.Tanken var förstås att man inte skulle enkelt kunna googla och hitta en sådan film och använda den. Sedan var ju också tanken med planka att man skulle ligga raklång. Naturligtvis var det en som tolkade planka på ett annat sätt. Speciellt hon som for till pressbyrån och plankade in sedan på tunnelbanan.

Den första rebusen var relativt enkel för jag var osäker på om vi skulle ha kontakt med omvärlden och hur mycket det egentligen skulle gunga. Lagen visste att det var en stad någonstans i världen och att de skulle få en ledtråd varje halvtimme. För varje ledtråd minskade poängens värde. Lag Feffe knäckte den på högsta svårighetsnivån.

Det var även nu som #skepparcitat och taggen #havet kom i sin användning. Skepparen Henrik blev så nyfiken att han började använda twitter.

En annan utmaning var att vi inte hade 220 Volt ombord förutom när vi var i hamn. Vi hade enbart 3 stycken mobilladdaruttag som var hårdvaluta. Gänget anpassade sig genom att sätta lägsta ljusstyrkan på alla apparater. Den andra vår förstås mottagning till mobilmasterna. Det var en speciell känsla när datorerna batterier gick ner under 10 % och vi inte hade längre någon mottagning. Vi gled nästans omärkligt över från den digitala världen till den analoga och fick bara njuta av naturens eget ljud och en underbar solnedgång i havet. Det ersattes sedan av stjärnklar himmel och underbara diskussioner på däck.
Det som skapade mest förvirring var när plötsligt Kristofer fick upp ett nätverk på sin mobil mitt ute i ingenstans… Ubåt med öppet wifi kanske gick diskussionerna😀

Fotograf Peder Jacobsson

Fotograf Peder Jacobsson

Tisdagen 14.8.2012

När vi kom ut på djupare vatten så blev vågorna längre och inte lika stubbiga. Jag gick och lade mig vid 1 tiden, men de tappra deltagarna satt långt in i natten och fick se när meteorbältet passerade. Enligt planerna skulle vi vara framme vid 8 – tiden på morgonen i Visby. Dock gjorde den fina medvinden att vi kom fram redan halv 6 på morgonen. Det var premiär för mig att sova på öppet vatten på en segelbåt och det krävdes en lite speciell sovteknik eftersom båten lutade och rullade en del, men vad otroligt bra man sov den natten.

I Visby så var det dags för lagens första fysiska uppdrag nämligen att spela pafboll. Vad är då pafboll? En blandning av rugby, herren på täppan och små delar av bollsport. Det är fullt möjligt att matchen i Almedalen var den första som har spelats i Sverige. Laffeffe och Teamrasmus möttes i en tight match som till slut Rasmus gäng vann med 4 – 2. Publiken tittade storögd på vad som gjordes på gräsmattan.

På väg mot ett parti pafboll i Almedalen

Stilstudie av Rasmus pafboll teknik

En ganska talande bild på pafboll😉

Det var även här som den sista lagmedlemmen hoppade på, den DJ:ande gotlänningen Henrik Löwenhamn.
Han fick stiga upp tidigt och vara med i Gotlands radio och berätta om vad #pafcharity var för någonting. Han försökte få kontakt med oss kvällen före, men tyvärr hade vi ingen kontakt med mobilnätet.
Den enda av lagmedlemmarna som hade seglat på en liknande båt var Rasmus, som gjorde lumpen på en liknande skonare.

Klockan 14:00 var det dags för avfärd mot Kalmar. Det var grymt mäktigt att vi hissade seglen och bara gled ut ur hamnen. Det blev bra segling direkt och nu var det dags för nästa uppdrag som var att få så många Anna och Erik som möjligt att att skriva en hälsning på deltagarnas facebook vägg. Anna och Erik är de vanligaste förnamnen i Sverige just nu, denna uppgift är i gråzonen för vad man får göra, men eftersom man inte drev trafik till en facebooksida utan till deras egna sidor så är den inte aggressiv.

Albanus

Philippa lagade en ytterligare utsökt middag, fisksoppa med åländskt svartbröd, som nog blev en favorit hos många av deltagarna. Vågorna var långa och djupa men inte obehagliga på något sätt. Vid 8 tiden var det dags för nästa rebus.

Rebus 2

När lagen hade löst dem hade det redan mörknat, men de var fullt upptagna med att ordna med olika auktioner ända tills datorerna och och mobiltäckningen försvann. Samma magiska övergång från digitala till analoga världen skedde även denna kväll. Vågorna var riktigt höga och där sitter vi ett gäng och lyssnar på när Feffe berättar om sina upplevelser från 2004 i Thailand när han jobbade där som dykare och fick uppleva Tsunamin. Vi får åter igen uppleva en solnedgång i havet.

Solnedgång på väg mot Kalmar

Onsdagen 15.8.2012

Om det var något enda som jag saknade på resan förutom min familj, så var det att vi inte fick se den mytomspunna blåkulla utanför Öland. Vi passerade den men det var tyvärr för mörkt. Vi hade också hoppats på att få passera under Ölandsbron på natten för det skall vara något speciellt. Jag och Martin beställde väckning för att få vara med när vi seglade under bron.

Ölands bron

Vi anländer till Kalmar och det var med stort intresse vad som skulle hända med dynamiken i gruppen som hade byggts upp under seglatsen. Nu skulle nämligen hela sju nya passagerare stiga på min kollega Mårten Skånman, min gode vän Victoria Ahlen och hennes kollega Peder Jacobsson från Scream Media. Sist men inte minst Per Pettersson som jag har känt längst av passagerna och hans kollega Chris Mortimer från Search Integration. Tyvärr steg min härliga kollega Philippa av här. Hon skall ha stort tack att hon ställde upp med kort varsel!

Så fort vi kom i hamn pluggade alla i sina datorer och andra apparater för att ladda upp dem för nästa etapp. Det var även dags för att skaffa in proviant. Nu blev det jag som skulle kocka i fortsättningen fram till Tjärö. Till min hjälp hade jag Matilda som har varit en klippa under hela resan. En efter en började de nya passagerna dyka upp. Jag passade på att ta en morgonrunda innan jag sedan duschade, samtidigt spanade jag in var vi skulle spela en uppvisningsmatch i pafboll, så att de nya deltagarna skulle få testa på.

Vid tre tiden lättade vi ankar mot nya mål. Vi hade bra vind ända fram till vår fiskehamn Torshamn, som vi övernattade vid. Dagens uppdrag var att få folk i sina nätverk att ta ett Instagram foto med sjötema och tagga det med #pafcharity och det lag som man supportade. De hade ca 2 timmar på sig att engagera sina nätverk. Det kom in helt underbara foton och på den relativt korta tiden sammanlagt över 100 stycken.

Kl.21:00 var det dags för tredje och sista rebusen. Nu skulle jag testa lagen med en klurigare rebus eftersom vi dels borde ha bättre täckning och inte skulle ha så stora vågor.Det var alltid lika roligt att se spänningen före man släppte rebusen och sedan hur snabbt gänget blev fokuserade på sin uppgift.

Rebus 3

Denna Rebus fick deltagarna kämpa med och ta alla tre ledtrådarna innan de knäckte den.

När rebusen var löst började man kunna nå fram till Peder. Han trodde att båten som vi skulle åka med var modern party båt, men när han fick se Albanus var helt lost och gick omkring och filmade. Det visade sig att han hade varit med när Ostindienfararen hade seglat från Göteborg till Kina och filmdokumenterad hela den 2 år långa resan.

De nya deltagarna förde mig sig ännu mera positiv energi i gruppen och det var inte helt överraskande eftersom de som jag kände till sedan tidigare är härliga personligheter.

Vi lägger till i Torshamn fiskehamn och det blir första natten med Albanus i kaj.

Torsdagen 16.8.2012

Vi startar tidigt på morgonen och det är fortfarande nordlig vind och när vi kommer in i Hanöbukten så lear hela Sverige så vi fick motersegla fram till Ronneby där vi provianterade en sista gång innan vi anlände till Tjärö. På vägen dit hamnar vi mitt i en krigsövning och det blev rätt så surrealistiskt att se när jas plan, helikoptrar och krigsbåtar svärmade runt oss.

Hanöbukten

Vid tvåtiden började vi närma oss Tjärö skepparen Henrik visade åter igen hur skicklig han är att manövrera båten. Albanus djup är 2 meter och i hamnen var det 2 meter och 20 centimeter. Albanus har inga bogpropellrar men han svängde den galant ändå och smekte bryggan när vi lade till.

Nästans exakt samtidigt kom ett tungmod över oss när vi lade till i hamnen. Då var den underbara resan slut, men det varade bara 10 minuter så släppte den känslan vi hade ju hela underbara SSWC framför oss.  ( Mera om det i del 3) .

Vi närmar oss Tjärö hamn