Let the user tell the story (del 3)

Posted on oktober 12, 2012

2


Några av mina erfarenheter från sportvärlden.

Sport var en stor del av mit liv. Geta där jag är född i är en av Finlands minsta kommuner med under 500 innevånare. När jag växte upp så råkade ett flertal ungdomar vara sportintresserade i Geta. Det lite märkliga var att det var lagidrott. Det blev en otrolig sammanhållning och med gemensamma krafter blev åländska mästare ett flertal gånger med både Innebandy och Ishockeylaget. När det gällde Innebandy så var vi till och med i hög internationell klass. Vi var bl.a till Schweiz och spelade turneringar.

Jag har otroligt mycket att tacka idrotten för. I speciellt innebandy så fick jag vara med att bygga upp IF Start Innebandy till en klubb med som mest 150 spelare från hela Åland. Starta Ålands Innebandyförbund. Arrangera världens första dam mästerskap i Innebandy 1997 på Åland. Jag fick vara tränare för allt från 14 åriga tjejer, pojklag till damlag och coach för Ålandsbanken sportclub i högsta serien i Finland. På det personliga planet spelade jag allt från lokala matcher till ett antal landskamper för Finland i början på 90-talet.

Min första Innebandy landskamp, Sverige – FInland i Uppsala [1990]

Lärdom, Lagidrott

Lagidrott är en spännande miljö att verka i för där skall man med gemensamma krafter uppnå ett gemensamt mål. Man behöver inte förklara för spelarna att vad syftet är i en match utan alla vet att man skall vinna och framför allt alla vill göra det. Dessutom finns ett mera långsiktigt mål som att vinna serien eller cupen man är med i. Strategin är så att säga självgående. Det är många företag som man famlar efter vilken strategi man jobbar efter och om man har en strategi, så är det inte sagt att alla vet om den i företag och ännu mindre jobbar för att uppfylla den. Man kan säga att storytellingen är enklare i idrotten.
Självklart så måste man ha andra saker som taktik och hur man skall utföra det rent operativt. Sedan tillkommer detaljer som ekonomi, bra spelare, sammanhållning, mentalt osv.  Som Coach i en snabb lagidrott som innebandy, ishockey, handboll, basket skall man ta taktiska beslöt inom några sekunder under matcherna. Det intressanta är att man ser snabbt resultaten av sina gemensamma uppoffringar, när matchen är slut och hur man ligger till i tabellen.

Lärdomen var att man kunde studera hur en gruppdynamik fungerar mycket effektivt i lagidrott. Självklart hade det stor betydelse hur man sade saker speciellt i matchsituationer och när. Kanske den viktigaste saken var att man inte skall säga åt en spelare vad INTE skall göra utan, vad hen SKALL göra istället, för annars kommer spelaren i den situationen göra den inte skall göra.

Innebandy Åland

På sätt och vis var vi pionjärerna på Åland med och skrev en ganska omfattande historia. Innebandy var en betydande del av mitt liv från 1985-1998. Den episod som jag lärde mig mest av var nog när jag var coach för Ålandsbanken Sport Club. Det var en gemensam satsning mellan landsortslaget IF Start och stadslaget VÅSC.

Utan pengar

Den största utmaningen var att det inte fanns några stora pengar i Innebandyn, så hur skulle man få de mest lovande spelarna att välja innebandy istället för t.ex fotboll. Denna fråga var väldigt reell för alla ledarna i alla de olika nybildade klubbarna som växte upp. Om inte pengar finns med som huvudmekanism så måste man erbjuda något annat till ledare och spelare. Det fanns i början en nybyggaranda i Innebandyn. Det lockade väldigt många av ledarna att starta egna klubbar. Engagemang ersätter pengar väldigt ofta.
Lurigare var det att få med de bästa spelarna. Det gällde att få igång en story som gjorde att innebandyn attraherade talangerna både killar och tjejer.

Taktiken var att se till att innebandyn skapade en hype och blev en snackis på Åland. Det är mycket svårt att skapa en story från ingenstans och helst skall det finnas någon ”motståndare” som skapar en utmaning och engagemang.

Det kanske mest klassiska sättet är att spela på våra djupare drifter. Vid den tidpunkten var IFK Mariehamn fotboll i div 2 och det räckte för att de skulle vara kungar i barerna. Det vill säga de fick alla ”snygga” tjejer. Perfekt där hade vi både en ”motståndare” och något som engagerade spelarna. Det låter förstås väldigt sexistiskt, men i just innebandy så var det väldigt jämlikt med både kill- och tjejlagen så att inget av lagen fick mera uppmärksamhet, åtminstone i IF Start. Strategin var att ha gemensamma fester och resor till turneringar för både killarna och tjejerna. Köptes det in spelartröjor till så gjordes det alltid till både dam och herrlaget. Dessutom var det en bra hype runt innebandyn de ”coola” spelade det själva eller var och tittade på matcherna. Ganska snabbt blev fotbollskillarna inte de självklara kungarna i barerna, utan tjejerna inte bara ville hänga med innebandy spelarna utan de började själva spela innebandy.

Lärdomen var att det går att skapa engagemang och storytelling utan pengar bara man hittar rätt mekanismer som är relevant för dem man vill nå.

Vad och när man säger saker

Som coach i ett lag som just stigit till högsta divisionen, var det av största vikt att man hade en bra taktik, rätt spelartyper, mentalt, sammanhållning, kondition med mera om man skulle hållas kvar. Allt detta kunde man träna på eller förbereda sig på förutom den otroligt viktiga rutinen. Jag samarbetade då med Christoph Treier och det gjorde att vi hade ett lag med topp kondition och mentalt mycket bra förberedda.

Christoph och jag visste att vi måste göra en ordentligt sammansvetsande försäsongs-aktivitet som vi skulle kunna ta till ifall det började krisa sig i slutet på säsongen.

Agains all odds

Tanken var att skapa en story som skulle vara ”against all odds” som vi skulle kunna återkoppla till ifall behovet uppstod.
Vi skapade ett läger på försäsongen där vi sade åt spelarna att vi skulle börja med ett fyspass i Godbyhallen och efter det skulle vi ut till en skärgårdsö och göra olika aktiviteter.
När de kommer till Godbyhallen så fick de reda på att det var aerobic och gänget suckade. Då berättade vi och presenterade filmteamet från YLE TV som var med på plats. Det gjorde att de gjorde övningarna som om livet skulle ha stått på spel, för de ville inte ge en dålig bild av sig själva. Efter det passet och mat så for vi iväg mot skärgårdsön. När vi hade kommit halvvägs stannade alla taxibilarna och spelarna fick stiga ut. Då delade vi in dem i fyrpersoners grupper och de fick varsin karta och fick som uppdrag att gå 5 km, vi släppte dem med 5 minuters intervall. När de kom fram till 5 km stationen så sade vi att, dra en ny karta och de fick gå ytterligare 6 km.  Så höll vi på till de hade gått 30 km och klockan var 3 på natten. Då sade vi att nu var det äntligen över! Spelarna blev intervjuade i taxin av TV teamet och efter 5 km stannade vi igen och sade att nu skall ni gå sista sträckan till övernattningsställen som var 12 km bort.
De fick med andra ord gå ett maraton under natten. När grupperna kom fram till övernattningsstället, så fick de välja om de ville sova på golvet eller gemensamt försöka lösa ett problem för att få sova på madresser. Samtliga grupperna valde att lösa uppgiften och de lyckades med det.

Lärdomen var att skulle vi inte haft TV-teamet med skulle aldrig fått dem med att göra alla dessa saker utan att gnälla eller protestera.

Att använda en Story

1:a säsongen i FM-ligan var en utmaning. Det som saknades var rutinen. Det var väldigt många matcher som avgjorde i slutet på grund av att någon av mina spelare blev utvisade. Där fick man se skillnaden på de erfarna spelarna i de andra lagen när mina spelare skulle spela på gränsen så syntes det så tydligt att domarna även såg det.
Läget började bli allvarligt för i näst sista matchen behövde vi minst ett poäng annars skulle vi åka ut. Vi hade bestämt att oberoende vad som hände på planen så fick vi inte visa känslor. De fick inte ens fira om vi gjorde mål. Vi hade fått en massa onödiga utvisningar pga att spelarna inte kunde hålla tillbaka sina känslor i tidigare matcherna.
Vi möte Happee och matchen gick riktigt dåligt. När det var 3 minuter kvar så låg vi under med 4 mål. Publiken hade börjat lämna hallen. Då tog jag Timeout och berättade storyn om att de aldrig i livet trott att de skulle ha gått ett maraton som de gjorde. Sedan tog jag ut målvakten och vi började matchen igen. Det tog en minut innan vi gjorde vårt första mål. Ingen i laget firade eftersom vi hade sagt ”Noll reaktion”. Sedan gjorde ytterligare ett mål och fortfarande ingen glädjereaktion från vår sida, sedan kom snabbt två mål och vi hade kvitterat,  då brast alla fördämningar och alla i laget började fira som tokiga.
Vi gjorde alltså 4 mål på 1 minut och 27 sekunder och fick med oss oavgjort i den matchen. I den sista matchen vann vi med 2-siffrigt mot ett topplag eftersom vi kände oss oövervinliga. Vi höll oss kvar i ligan det året.

Lärdomen var helt klart att timing är väldigt avgörande när man skall berätta historien om den skall få önskat effekt.

Klädeskoder

En annan viktig sak som vi använde oss av var att ha gemensamma kläder. Allt från t-skjortor, spelardräkter, kepsar, väskor osv. Det är ju absolut inget unikt, men är en viktig del att skapa gemenskap och berätta storyn utan säga något. Det ultimata är ju förstås att som storklubbarna ha det som inkomstkälla och fansen hjälper till att sprida din historia.  Detta var en sak som jag tog med mig till mitt yrkesliv på PBS. Det är också vad nästa bloggpost kommer att handla om.

Länklista: