Varför växer ideologin ”det är de andras fel”?

Posted on september 23, 2015

5


Mats Adamczak, expert på sociala medier och kommunikation, fortsätter i dag kultursidans granskning av debattklimatet på nätet, argumentationsteknik och hur sociala medier blivit den centrala arenan för opinionsbildning och marknadsföring. I dag analyserar han hur populistiska rörelser använder gamla retoriska knep för att sprida sin propaganda via sociala medier som Facebook. Petter Lobråten artikeln i tidningen

Det finns något tilltalande i att någon säger ”att det är inte ditt fel, utan det är någon annans”. Det beror bland annat på att det är enklare rent fysiologiskt för hjärnan att ta ett beslut baserat på emotionella grunder istället för på fakta. Populistiska partier har genom alla tider använt ”skylla på någon annan”-tekniken.

Retorik – konsten att övertala

Redan grekerna med Aristoteles i spetsen analyserade hur man ska göra för att tala engagerande och medryckande – en konst som kallas för retorik. Retoriken bygger på tre grundpelare: Etos, Pathos och Logos.
Enligt Aristoteles måste man använda alla tre för att lyckas övertyga sin publik. I Etos ska man framstå som en intelligent, moraliskt god människa som bryr sig om sina medmänniskor. Med Logos ska man visa sina principer och att man är logisk i sitt resonemang. Pathos betyder att man ska väcka känslor och eller själv visa känslor. Retoriken som vetenskap fick ett uppsving efter andra världskriget, när man såg hur skickligt den tyske propagandaministern Goebbels manipulerade stora massor av människor. Med dagens teknik kan vi se hur hjärnan påverkas av retorik, eller av ”storytelling” som jag beskrev i förra artikeln. Rent fysiskt är största delen av våra beslut baserade på känslomässiga grunder som kommer från hjärnans sensitiva cortex. Detta sker undermedvetet och gör att vi tar många beslut baserade på instinktiva och emotionella impulser.

Management by Blame – skylla på andra

Samtidshistoriskt kan vi se hur högerpopulistiska partier växer så länge de kan skylla på andra. Till exempel Jörg Heiders österrikiska FPU, steg till 30 procent när de var i opposition för att sedan sjunka till tio procent när de år 2000 fick vara med i regeringen och ta ansvar under två regeringsperioder. Liknande fenomen uppstod när föregångarna till Sannfinnländarna, Finlands Landsbygdsparti, var med i två finska regeringar 1983-1991 och sedan gick i konkurs efter att ha fått ta ansvar. Nuvarande Sannfinländarna tappar också i popularitet, när man nu får vara med och ta obekväma beslut. Statistik 
ManagementBlame.001
I Norge funderar det invandrarfientliga partiet Norsk Fremskrittsparti på att dra sig ur regeringsansvaret innan deras siffror har dalat alltför mycket. I Sverige glider däremot Sverigedemokraterna undan allt ansvar och kan köra fullt ut sin taktik att skylla allt på Invandrare/flyktingar. Om man skulle använda samma taktik inom lagidrotten, skulle den tränare som använder ”Manage by Blame”- taktiken inte bli speciellt långvarig på sin tjänst. Om exempelvis SD:s partiledare Jimmy Åkesson var coach för svenska fotbollslandslaget skulle hans kommentarer efter matchen mot Ungern kunna låta något i stil med: ”Vi förlorade för att alla i motståndarlaget var utlänningar. Dessutom var domaren en ISIS-krigare och hade en svindyr mobiltelefon! Om vi sedan tittar på vårt eget landslag, så var invandrarna inne på samtliga baklängesmål! Tyvärr är det inte nog med det, invandrarna var även överrepresenterade i många misstänkta offside- och frisparkssituationer. De har även snott svenskarnas platser i landslaget”

Enkelheten att dela information snabbt

Problemet med att vi reagerar känslomässigt när vi läser saker på Facebook är att vi inte alltid hinner tänka efter innan vi delar det vidare. Vi blir upprörda och helt enkelt för ”klickglada”. Jag har själv gjort det någon gång, speciellt i början när jag inte var van med sociala medier. Jag har en ganska lång relation till innebandy. När jag såg i flödet hur en pappa lämnat sin son ensam kvar i Uppsala sedan hans lag förlorat, reagerade jag instinktivt och skickade länken vidare och skrev en mycket irriterad text till uppdateringen. Jag hade dock inte kollat sanningshalten och förstås så stämde det inte storyn, men då var det för sent. Ibland ifrågasätter man hur stor betydelse sociala medier egentligen har för politiken och i val. Åtminstone i Sverige kan man tydligt se att SD:s propagandasajter får väldigt mycket spridning eftersom folk delar deras inlägg utan att vara källkritiska och inse att man ingår i deras PR-strategi. Det är inte speciellt svårt att få människor att reagera på vissa sätt, om man går på deras undermedvetna beteenden. Metoden ”Framing” siktar in sig på känslor. Ett exempel är en undersökning där man frågade 100 personer om det är ok att röka medan man ber? Nej, svarade 95 procent av de tillfrågade. Sedan frågade man 100 andra personer: ”Är det ok att be medan man röker?” och då svarade 95 procent ja.

FramingBer.001

En annan vanlig teknik kallas för ”Anchoring”. Det handlar om att förskjuta referenspunkten och därmed påverka vad folk uppskattar ett värde till. Man frågade två grupper av universitetsstudenter i USA. Den första gruppen (A) fick följande två frågor: 1. Dog Mathma Gandhi före eller efter 9 års ålder? 2. Hur gammal var M. Gandhi när han dog? Den andra gruppen (B) fick följande frågor: Dog Mathma Gandhi före eller efter 140 års ålder? 2. Hur gammal var M. Gandhi när han dog? Grupp A svarade i snitt 50 år medan grupp B svarade 65 år. Det är alltså ingen slump att rasister överdriver med ord som massinvandring (Anchoring) och satsar på känsloladdade begrepp (Framing), som våldtäkter, för att göra oss läsare så upprörda att vi vi delar deras propaganda.

Hur undvika att bli ett PR kanal för den mörka sidan?

De finns två gamla visdomar som man borde damma av och justera till dagens snabba mediaflöde.

  1. Den ena är: ”Sov på saken om du är upprörd, innan du delar något eller skriver upprörda inlägg på din Facebookvägg”.
  2. Det andra tipset är: ”Ta tio djupa andetag innan du svarar i en upprörd diskussion.” Rent tekniskt kan man googla för att undersöka källorna bakom olika påståenden. Samt alltid komma ihåg att om det låter för ”bra” eller ”galet” för att vara sant, så är det förmodligen inte det heller.

Mats Adamczak

De andra artiklarna:
När en bild säger mera än 1000 ord
Du är vad du delar
Varför växer ideologin ”det är de andras fel”?
Ett pyramidspel med åsikter
En Namninsamling eller ett politiskt manifest