Storyn behind the story (I)

Posted on december 30, 2015

1


Nästans tre år efter att jag började läsa de hemligstämplade pappren från Ålandskommitténs verksamhet, så var det äntligen dags för boksläpp. Några dagar tidigare hade boken kommit från det lettiska tryckeriet och det är en speciell känsla att hålla boken i handen för första gången. Det var samtidigt väldigt nervöst hur bra kvalittén på boken skulle vara. Till min stora glädje var trycket och pappret väldigt fint.

Till boksläppet så kom det över 50 personer och vi höll till på övre våningen på indigo. På flera sätt var det mycket passande att ha boksläppet där, byggnaden är från den tidsepoken och stämning var riktigt mysig. Förutom nära och kära så kom även släktingar till några av huvudrollsfigurerna i boken till boksläppet, samt professionella historiskt kunniga personer som Dan Nordman och Kenneth Gustavsson.

832ea9_dc459c97490045e7ad07c580e416322b

Förutom att jag signerade boken, så berättade jag lite om boken och läste några stycken ifrån boken om inbördeskriget.

Resan fram till boksläppet

Från första början var det inte alls säkert att jag skulle skriva en bok utan jag var nyfiken på vad som egentligen hade hänt under dessa turbulenta år. Ganska snabbt blev det allt tydligare att det fanns tillräckligt med intressant ny fakta, så att det var värt att skriva en bok.
Jag arbetar mycket med storytelling och beteendevetenskap i mitt vardagsliv, så det var onekligen en intressant utmaning att försöka förstå hur en bristfällig/anpassad historiebeskrivning har kunnat hålla i 93 år.
Framför allt att det fortfarande väcker så mycket känslor och speciellt hos de som månar om den existerande historiebeskrivningen. Under hösten 2015 inför valet så skrev jag en artikelserie i Ålandstidningen om hur man på olika sätt kan påverka människors beteende. Huvudsyftet med den var att uppmärksamma hur man idag med hjälp av socialamedier kan använda desinformation i propaganda syften. Mina artiklar skulle förhoppningsvis se till, att inte så många gick på dessa trix i det åländska valet.

Länkar till artiklarna: 

  1. När en bild säger mera än 1000 ord
  2. Du är vad du delar
  3. Varför växer ideologin ”det är de andras fel”?
  4. Ett pyramidspel med åsikter
  5. En Namninsamling eller ett poitiskt manifest 

Det finns klara likheter med på vilket sätt man har berättat tillkomsten av Ålandssjälvstyrelse. Man bestämde i början av 20-talet vad som skulle bli den officiella ”sanningen. Om någon vågade säga emot den existerande historiebeskrivningen så blev de i regel antingen omyndigförklarade eller förlöjligade.
När artikeln kom i Nya Åland som belyste att självstyrelse var ett resultat av åländsk lobbyverksamhet blev detta startsignalen för den dåvarande kulturchefen Benita Mattsson Eklund på Ålandstidningen att använda sin position, för att vidmakthålla den existerande historiebeskrivning.
Dvs att Ålandsrörelsen med Julius Sundblom i spetsen var helgon, svenskarna var enbart barmhärtiga samariter utan någon som helst baktanke, samt att finländare var genom onda.

De fåtal ålänningar som hade annan åsikt, var lättlurade ”Nyttiga idioter” enligt Benita ( Artikeln i tidningen) eller som Julius Sundblom uttryckte det 1922

”De ha varit ålänningar, men äro det icke längre. De hava syndat mot det som heligt är , ty de hava motarbetat sin egen ursvenska befolknings återförening med moderlandet”

Benitas artikel då för tre år sedan var inte oväntad, men jag blev ändå förvånad att hennes argumentation och kritik saknade fakta och hennes beskyllningar av Ålandskommittén var av den karaktären att här är det någon som saknar underlag (källkritik) och satsar på skällkritik istället (jag återkommer med en bloggpost om den tekniken).

Hennes artikel blev i alla fall startsignal att jag började gräva djupare istället för att tystna. En sak som jag har lärt mig om meningsmotståndare som inte har torrt om fötterna är att de skjuter in sig på där de själva är svagast och det gav mig mycket ledtrådar hur jag skulle forska vidare.

Hennes reaktion blev även startsignalen till ett akademiskt forskningsprojekt (jag återkommer även till det).

När ett år hade gått så insåg jag att det faktiskt kan bli en bok på allt det som jag hade noterat i min forskning och då pratade jag med det åländska förlaget PQR och de skulle ge ut boken, tyvärr blev det inte så i alla fall och jag fick tänka om. Resultatet blev att jag gav ut boken på eget förlag, många intressanta lärdomar där.

Posted in: åland, Storytelling