Storyn behind storyn (III)

Posted on januari 2, 2016

1


I föregående bloggpost berättade jag om Benitas och mina tidigare diskussioner. Nu undrar vän av ordningen varför jag på detta personliga sätt bemöter den före detta Kulturchefen på Ålandstidningen Benitas ”bokrecension”. För det första så går det här betydligt djupare än själva recensionen och från min sida är det är inte ens en personlig vendetta mot henne (fast jag förstår att det verkligen kan uppfattas så).
Jag arbetar som sagt med beteende vetenskap och olika tekniker inom historieberättande. Det finns mycket som är fascinerande i den existerande berättelsen om åländska självstyrelsens tillkomst.
Den är formad av hur Julius Sundblom ville att den skulle skrivas. Detta är ingen hemlighet, men trots att det snart gått 100 år, har det varit i stort sett omöjligt att ens ifrågasätta denna världsbild. Argumentationen och retoriken har stort sett varit liknande sedan 1922. De fåtal som vågat, till och med de som på akademisk nivå gjort seriösa iakttagelser eller avhandlingar, har fått genomgå ett stålbad av kritik och förlöjligande omdömen. Detta har gjort om man har någon typ av självbevarelsedrift i ett så pass litet samhälle som det åländska, så har man inte utmanat det officiella Ålands bild av historien.

Benitas diskussionsteknik

De senaste årtionde så har Benita Mattsson Eklund varit den självklare anföraren av försvaret av den Julianska berättartraditionen.  Det är dock viktigt att påpeka i sammanhanget att Benita både kan ha och har vettiga åsikter och tankar rörande olika fenomen i vår samtid. Tyvärr när det rör ämnen som hon är känslomässigt berörd av och speciellt om någon vågar nämna Julius Sundblom i sammanhang som är mindre smickrande för honom, så blir hennes argumentation emotionell och skällkritisk.
Benita har väldigt ofta starka åsikter (absolut inget fel i det). Ett normalt beteende om man sticker ut hakan, så är att man kan få räkna med mothugg. Om man då har fel i sak, så kan det vara fiffigt att åtminstone delvis ta tillbaka vad man påstått (som t.ex. hennes påstående om internet) eller kanske till och med ge ett erkännande till den man argumenterat mot. Detta verkar dock inte direkt vara hennes melodi.
Hennes föregående roll som  kulturchef och recensent på Ålandstidningen har gjort att hon alltid har haft sista ordet och när hon blivit pressad har hon då bestämt att en diskussion är avslutad. Detta har dels gjort att det har varit i princip omöjligt att få rätt med henne i en diskussion, men även vaggat in henne i den falska världsbilden att hon aldrig har fel. Det har tyvärr gjort henne immun mot fakta i diskussioner.

IMG_0910

Självstyrelsens glömda hjältar

När Nya Åland publicerade artikeln ”Självstyrelses glömda hjältar” den 7:e januari 2013 baserat på vad jag hade hittat om Ålandskommittén, så utlöstes alarmet och Benita drog på sig blåstället och skrev ihop sin artikel  ”Nyttiga idioter eller nya hjältar – det är frågan” 11.1.2013.

Benita skrev artikeln med hennes karaktäristiska retorik, med en överlägsen ton försöker hon förminska allt som finns i Nyans artikeln. Bland annat påstår hon att det saknas fakta. Det ironiska är att hon några meningar senare spekulera hejvilt utan någon tillstymmelse till fakta som underlag för sina teorier.

  1. Sommarstugs teorin: (förvanska syftet)
    Hon har funderingar att syftet hos ålandskommitténs drivkraft, är att Åland måste vara självstyrande och höra till Finland. För annars  skulle Ålandskommitténs medlemmars sommarboende hamnat i Sverige….
    Källor till påståendet. Finns ejSannolikhet till att det skulle vara deras syfte. Minimala 
    Ålandskommittén hade en bakgrund från att ha arbetat ideellt och mycket hängivet i Föreningen Ålands Vänner på Åland, under stora delar av början på 1900-talet. De jobbade även aktivt efter att de flyttat till Helsingfors med att förbättra förhållandena på Åland.
    Det var till och med Ålandskommittén som kom med förslaget till Hembygdsrätt. Det känns ju inte speciellt fiffigt av Ålandskommittén att komma med det förslaget, om de som Benita menar bara såg till sina egna personliga motiv.
    Ålandskommitténs verksamhetsberättelse)
  2. Nyttiga idioter teorin: (förlöjligande)
    Hon lanserar även att Ålandskommittén skulle vara styrda av Mannerheim och/eller finska myndigheter och vara s.k. nyttiga idioter…
    Källor till påståendet. Finns ej

    Sannolikheten för att detta stämmer: Minimala
    Ålandskommittén lämnade in sitt första förslag till finländska regeringen 14 maj 1918. Dvs när fortfarande finska inbördeskriget höll på. Det i sin tur innebär att någon t.ex Mannerheim eller någon finsk tjänsteman satt och funderade ut en världsunik lösning till ålänningarna mitt i en av de mest turbulenta tiderna i finsk historia.

    Låt oss säga att leka med den tanken att det fanns någon sådan person. Då skall denna person hitta en gruppering ålänningar i Helsingfors som denne person sedan skulle snurra upp så att de skulle jobba stenhårt för denna lösning utan att förstå det. Även detta mitt under brynande inbördeskrig.
    Ålänningarna i Ålandskommittén vistades i Helsingfors och som många andra borgliga höll de sig undangömda eftersom de röda härskade i staden. Dessutom var Mannerheim och hans närmaste män större delen av tiden i Vasa (lite logistiska problem med den teorin).

    Vad syftar Benita på då, med Mannerheim?
    Jo antagligen att ungefär ett år senare visade Mannerheim uppskattning till tidningen som Ålandskommittén gav ut. Detta skedde då dock 9 månader efter att Ålandskommittén lämnat in sitt första PM.

Om de inte är nyttiga idioter…

Antagligen tror Benita själv på sina egna teorier fast de är totalt utan bäring. Speciellt den andra teorin ”Nyttiga idioter” verkar tilltala henne, eftersom hon anser att den är så viktig att hon döper hela artikeln till det.
Slutsatsen till hennes fråga är väl att Ålandskommittén är bortglömda hjältar, eftersom de omöjligen kan ha varit nyttiga idioter.

Hennes sågning gjorde mig även nyfiken och jag insåg att man antagligen inte bara hade döljt ”motståndarens” fördelar utan även försökt få bort fokus från sina egna svagheter. Därmed misstänkte jag att det fanns någon i kulisserna bakom Ålandsrörelsen.
Jag behövde inte gräva speciellt länge så dök det upp en kandidat. Jag blev dock överraskad hur mycket han egentligen hade varit med och styrt.