Mitt förslag till lösning

Posted on mars 6, 2017

4


Mina tankar till lösning.

Jag har funderat en hel del de senaste veckorna på kommunsammanslagningen. Största delen av min tid har gått åt att samla in fakta och försöka presentera dem på ett pedagogiskt sätt. Det innebär att jag själv har tvingats att fundera mycket på vad siffrorna egentligen säger.I den senaste bloggposten tittade jag  historiskt hur våra förfäder har hanterat utmaningarna. Det som var relevant och klokt på medeltiden behöver inte nödvändigtvis vara det fiffigaste i någon annan tidsperiod eftersom förutsättningarna kan ha ändrats och de har förstås ändrats dramatiskt.

Lösningen med 16 kommuner och nuvarande kommungränser

De som vill hålla kvar nuvarande kommungränser, säger att man skall låta kommuner på frivillig väg komma överens och jobba fram den nya indelningen i samförstånd. Detta skulle förstås vara en trevlig variant, men om man tittar på hur man har lyckats historiskt i kommunala samarbeten (med väldigt få undantag), så är det ingen upplyftande historik.  I början på 2000 talet så arbetade jag på PBS och vi sålde bl.a webbsidor till kommunerna. Jag försökte med konststycket att få alla åländska kommunerna att använda samma lösning för då skulle vi kunna enkelt ha haft bl.a en gemensam kalender,  meddelandefunktion och personliga profiler som sedan ålänningarna skulle kunna ha hanterat en del av sina ärenden med olika åländska aktörer. Det var egentligen inte långt ifrån hur Facebook fungerar i dag, men det som saknades var den icke tjänstedrivande delen, som att dela skämtvideos och var man är på semester med mera. Som mest var det 11 kommuner, landskapsregeringen och nästans hela idrotts Åland som använde samma produkt.

Jag brukade dra liknelsen att det skulle ha varit betydligt lättare att på ett hemmaparty sälja samma röda klänning till 16 olika kvinnor till samma fest, än att få en gemensam lösning såld till de 16 kommunerna på Åland.

Jag har otroligt svårt att se poängen med att det t.ex finns olika byggnadstekniska regler i stort sätt varje kommun.

Har man otur så kan man vara på fel ställe om kommungränsen vid t.ex eldsvådor. Om det börjar brinna i Maxinge så kommer inte Räddningsverket att skicka ut brandbil.
Jomala Frivilliga brandkår har lika långt dit, men har förstås längre beredskapstid. Orsaken till detta är att Jomala och Mariehamn har inte kommit överens om ersättningen.
Helt galet kan tyckas, men efter att ha undersaken lite närmare, så visade det sig att de frivilliga brandkårerna på Åland har byggt in ett kvittningssystem, eftersom de har ungefär samma kostnader oberoende vilken brandkår vi pratar om. Det betyder att Alarm centralen skickar ut den närmsta brandkåren till branden.

UPPDATERING: 
Räddningsverket rycker ut till både Möckelö och Kalmarnäs vid husbränder och trafikolyckor (Mariehamns skattebetalare bjussar på detta, dock rycker man inte ut om en bil eller smärre gräsbränder.

Det kan även vara så att man har arbetsplatsen i Mariehamn och bor betydligt närmare ett dagis, som är i rätt riktning när det gäller att ta sig till arbetsplatsen, men det är i annan kommun och då man hamnar på att köra åt fel håll varje dag.

Oberoende om man tror att vi kan förändra vår indelning på frivillig väg, så krävs det för att detta förhållningssätt skall fungera, så borde vi ha obegränsat med tid och inte ha den demografiska utvecklingen, som vi har haft ända sedan 2000 ,med minskade barn och färre som skall försörja en allt större och äldre befolkning.

Jag har med andra ord svårt att tro att de gamla sockengränserna som kom till beroende på hur långt man hade sjövägen till närmsta kyrka, skulle vara speciellt relevant idag.
Det är lite som att försöka bygga om en skördetröska till en formel 1 bil. Det blir helt enkelt ett väldigt begränsande ramverk för att få det att fungera. Då är det bättre att börja om från ett oskrivet papper.

Frågeställningen är viktigare än svaret

Man pratar ofta om att tänka utanför boxen. Men vad betyder det egentligen ?
Jag brukar ta exemplet med att i ett rum så finns en glödlampa och den går sönder.
Om man då frågar, vad är problemet, så svarar de allra flesta  att glödlampan gått sönder och byter ut den. Det är att vanemässigt lösa något, behöver förstås inte vara fel, men så mycket utveckling blir det inte.
Om man istället sätter sig ner och funderar vad är egentligen problemet och man kommer fram till att det är, att man inte ser något, så kan man få en helt annan lösning.
– Det är kanske bara på dagtid som man behöver vara i rummet eller det skulle räcka bara med att fixa ett fönster till rummet.
– Är det inget problem att man inte ser något, så behöver man inte byta ut lampan heller.  (här har jag skrivit lite mera om detta)

think-different-light-bulb-and-photos-145088

Nåväl, om man har ett komplext problem, så är frågeställningen till och med ännu viktigare än svaret. Eftersom om frågan är felställd, så kommer svaret aldrig att bli rätt.
Är däremot frågan rätt ställd så blir oftast lösningen både okomplicerad och det bästa alternativet.

– Så frågan med hur många kommuner vi skall ha, är fel, eftersom då blir fokuset på kommunerna och inte på servicen som befolkningen behöver ha. 

– Den rätta frågan är, hur skall vi göra för att säkra servicen och möjligheterna till ålänningarna, oberoende var man bor.

Vilka olika huvudaktörer har vi då på Åland ?

Den grövsta indelningen är de som bor på fasta Åland och de som bor i Skärgården. Risken med den indelningen är att det är för stora skillnader på vardagen och förutsättningarna för de som bor långt från Mariehamn och de som bor inom Bläckfisk zonen (7 kilometer från infartsporten till Mariehamn). Därför är det som jag ser det,  att det finns tre olika huvudområden eller befolkningsgrupper som har liknande behov och förutsättningar på Åland.
De tre områdena är stad, landsbygd och skärgård. För att lyckas få hela Åland att leva, måste man tänka ur dessa tre olika perspektiven och se till att de har bästa möjliga förutsättningar. Lyckas vi med det, kommer troligtvis fortfarande Åland vara  ett mycket attraktivt samhälle att leva i och locka hit både hemvändare och helt nya människor.

  1.  Staden:
    Som man kan konstatera, så har Mariehamn på tok för lite tomtplatser för barnfamiljer och haft för mycket beslutsångest inom vissa infrastrukturella satsningar för att kunna ge företagarna rejäla chanser att göra ett levande centrum.
    Tyvärr så har Mariehamn väldigt begränsade möjligheter att växa, om man inte får expandera norrut. Detta hämmar Mariehamn och kommer att göra Åland mindre attraktivt.
    Skulle Jomala på allvar försöka bygga upp ett nytt centrum runt Kyrkby, så skulle det kanske på sikt inte vara så allvarligt, men just nu känns det som att Jomala centrum är Maxinge bilparkering.
    Effekten av Jomalas planering är att man har lyckats sprida ut sin kommuns centrum på minst fyra olika ställen, varav tre är där pga av närheten till Mariehamn.  Om inte Mariehamn mår bra, så kommer det att påverka negativt för precis hela Åland, så då är bara frågan hur man skall fixa mera mark till Mariehamn.
    I en framtida lösningen som skulle basera sig på de gamla kommungränserna så blir det inte heller bra, för skall hela Jomala och Lemland med, så är det stor skillnad på hur levnadsvillkoren och förutsättningarna är i Gölby och Granboda jämfört med Solberget och Järsö.
  2. Landsbygden:
    Det finns väl egentligen bara ett naturligt centrum på landsbygden och det är Godby. Norra Åland har bra kommit igång med att sammarbeta i mängd olika områden och det skall man absolut ta till vara. På södra Åland så har man erfarenhet av SÅHD, men det går betydligt trögare på södra Åland. De tre kommuner som är mest offside är Eckerö, Lumparland och Geta. De två förstnämnda har dock hamnar mot respektive Sverige och Finland.
    Jag tror för att få igång landsbygden på allvar, så borde man koppla ihop Lumparland- med Vårdö (idag tar det ca 1 timme att köra från Lumpo i Lumparland till Prästö ) och Hammarland-Skarpnåtö med Geta.
    Då skulle man ha betydligt flera möjligheter att använda olika platsers infrastrukturer, som är praktiskt omöjligt idag. Även helt andra möjligheter för turismnäringen att köra ihop nya paket t.ex då blir Nordvästra Åland en turistenhet.
  3. Skärgården:
    Här är det förstås största utmaningen att dels hitta ett naturligt gemensamt centrum och säkerställa att innevånarna har motsvarande service och möjligheter till arbete som resten av befolkningen på Åland. Om vi börjar med service och arbetsmöjligheter, så på ett sätt är det nu möjligt att rent tekniskt att kunna jobba på distans, men det betyder ingalunda att det är lätt att få till de arbetsplatserna.Det samma är att många av de ärenden man har med en kommun borde man kunna göra via nätet, men vi är inte där nu. Skulle vi däremot ha enbart tre ”kommuner” att samordna tjänsterna med istället för sexton så skulle det plötsligt även bli möjligt att göra det i praktiken, istället för enbart i teorin.När det gäller centrumorten för skärgården, så kan man ha olika strategier vad man vill uppnå med placeringen. Det finns väl egentligen tre olika logiska placeringar. Norr (Brändö), mitten (Kumlinge, Vårdö) eller Söder (Föglö). En nykel är förstås kortrutterna.a) Brändö som centralort, det skulle bli en väldigt lång väg för Kökarsborna att ta sig till centralorten (5,5 timme till Brändö från Kökar enligt google maps). Lika länge som att ta sig till Åbo. Det går snabbare att ta sig till Mariehamn.

    b) Kumlinge och Vårdö är lite liknande visserligen så ligger de geografiskt i mitten, men det finns inget självklart centrum i någon av platserna. Fördelen med Vårdö att det går snabbt att komma till fasta Åland. Fortfarande en lång väg för Kökarsborna.

    c) Föglö har ett naturligt centrum med sitt Degerby. Rent historiskt så var Degerby centralorten för skärgården innan Mariehamn byggdes. 1920 så bodde det fler innevånare i Degerby  än i Mariehamn (enligt wikipedia). Det är dock förmodligen en överdrift. Jag kan dock tänka mig att det fanns fler skrivna i Degerby än i Mariehamn vid den tidpunkten.
    Oberoende så var Degerby en viktig knutpunkt för skärgården förr i tiden. Föglö är i mitten om man räknar bort Brändö. Brändö har dock fördelen att man har nära till en riktig stor stad istället. Dessutom precis som med Godby finns det en psykologisk positiv sak med deras båda namn (återkommer till det).

Strategiskt, Taktiskt och Operativt

När man har identifierat behoven och förutsättningarna, så gäller det att fundera ut hur man skall se till att lösa utmaningarna, för det finns ingen garanti att det blir bra eller ens bättre om man inte tänker igenom det väldigt noga.
Mitt bidrag till den här debatten är att jag har tittat på vilka förutsättningar som finns och struntat i eventuella känslomässiga skäl som dock definitivt finns i potten och som man absolut inte kan underskatta.
Samt att jag förhoppningsvis kan ge ett svar eller åtminstone kunna ge vägledning på hur man kan lösa detta rent strategiskt och hur man skall tänka rent taktiskt för att kunna verkställa det.

Strategiskt så vill nog samtliga inblandade parter att det skall gå att leva och verka i princip varsom helst på Åland. För att göra det möjligt så måste vi se till att det går att göra det rent tekniskt och i praktiken.

Hur skall de tre nya områdena delas in

Steg 1 är att definiera upp vilka områden som kan kännas både logiska och även känslomässigt ok. De som faktiskt senast ha utgått från våra geografiska kommunikationsvägar, var som jag nämnde i föregående bloggpost, den åländska posten.  Det arbete som de satte ner och hur befolkningen har vuxit upp med bostadsområden inom bäckfiskzonen bekräftar att det borde vara ett ganska naturligt steg att inkorporera dem med postort Mariehamn till kommunen Mariehamn. Flera av dem känner sig säkert redan som Mariehamnare eller de kan inte kännas jätte obekvämt i alla fall. Tillsammans skulle man då vara 13 757 personer i Mariehamn.

Det som blir kvar på fasta Åland är nio kommuner och räknar man bort de som har postort Mariehamn, så har vi nästans lika många människor kvar 13 452. Om vi på Åland på allvar tar fram tjänster på nätet för att serva vår befolkning på smidigaste möjliga sätt och knyter ihop landsbygden i nordväst Hamarland-Geta och i sydost Lumparland-Vårdö , samt att man nu kan fokusera på att få Godby till ett stark centrum på landsbygden, så tror jag att vi har gjort en väldigt bra grundplattform för både inbesparingar och mera flexibla lösningar till innevånarna, utan att nagga allt för mycket på servicen. Om vi kommer fram till att detta är den bästa lösningen rent logiskt, så kommer vi till den rent känslomässiga biten och hur löser man den utan att det skall kännas allt för onaturligt. Jag tror att vi måste utesluta alla kommunnamn, Norra Åland eller fasta Åland är otroligt osexiga och det kan vara ganska knepigt att hitta på ett nytt ord för kommunen. Mitt förslag är att man skall utgå från centralorten på samma sätt som vi redan gör med Mariehamn, så mitt förslag är att namnet blir Godby kommun.

När det gäller skärgårdens förutsättningar så har jag redan gått igenom det, eftersom den största nöten att knäcka där är vilken ort skall bli centrum. Så enligt samma resonemang som med Godby kommun skulle skärgårdens namn bli Degerby kommun. Förutom att få till effektiva kortrutter, så är det förmodligen på sikt även viktigt att Föglö får en fast förbindelse om man skall kunna dra med sig resten av skärgården som centralort. Nu borde det däremot bli lättare att motivera detta, om man uttryckligen säger att Degerby skall axla den rollen. Om man ställer fasta förbindelserna mot varandra som Hammarland-Geta och Föglö-Lumparland så får man helt enkelt titta på fördelar och nackdelar jämfört med kostnaderna att förverkliga projekten.

mariehamn-godby-degerby-001

Slutord

För att lyckas, så måste vi dels tänka hur vi skall genomföra detta taktiskt och sedan till sist så blir det rent operativt en mängd olika saker som skall göras.
Det blir dock oändligt mycket enklare om vi vet vilka de olika de nya kommunerna är. Sedan behövs det ett antal omställningsår så att man kan omdisponera resurserna efter de nya förutsättningarna. Viktigt att de olika regionerna finns med i de olika utskotten så att de inte blir lämnade utanför. Plötsligt borde man ha större möjligheter att utnyttja olika dagis och skolor beroende på hur boendet ser ut i närområdet och inte är begränsade av gamla kommungränser. 

En viktigt pusselbit är förstås att landskapsandelarna finns kvar, så att alla kan del av att t.ex Mariehamn går så bra ekonomiskt som möjligt och att vi får fart på IT lösningarna så att man kan få lika service  i så många ärenden som möjligt, var man än bor.

Låt oss jobba tillsammans och hitta en bra lösningen för samtliga innevånare på Åland. Tack för ordet!

Bloggposter som jag har skrivit angående kommunsammanslagningar.

Annonser
Posted in: åland, Funderingar