Ett halvt år på paf

Nu har jag varit lite över ett halvt år på paf och tänker summera en del av mina tankar som har dykt upp under den tiden.

Efter att ha jobbat i 13 år med b2b (business to business) var det ett ganska stort steg att börja jobba med b2c (business to consumer). I båda fallen  handlar det om trovärdighet om man skall lyckas sälja in lösningar eller produkter till antingen företag eller privatpersoner. Största skillnaden är att när man säljer till företag eller organisationer är det sällan pengar direkt ur personens plånbok man talar med och det gör det på ett sätt enklare att sälja till andra företag än till privatpersoner.  Det som man dock kunde bra börja märka redan för några år sedan är att som IT leverantör skall man även ha en förståelse för hur ens kunders kunder beter sig och vilka förväntningar de har på tjänsterna som företaget eller organisationen erbjuder.
Det betyder att de åländska företag som inte har en socialmedia strategi lever lite farligt eftersom många av deras kunder finns på t.ex facebook och förstår man inte sina kunders beteende är det även svårt att veta vad konsumenterna vill ha.
Ur IT företagets perspektiv borde man alltså leverera B2B2C lösningar för att deras kunder skall kunna vara konkurrenskraftiga.

Doing the good shit.

Jag var en aning tveksam innan jag började på paf eftersom jag har kopplat ihop spelindustrin med ganska cynisk människovärdering. Visst kände jag till att paf gav och ger pengar till välgörande ändamål, men var nog ändå lite fundersam över branschen som sådan. Jag tror det var andra dagen som jag fick höra talas om spelarförsäkringen som paf troligtvis är ensamma om i världen att ha som gjorde att jag började känna mig riktigt bekväm med att arbeta på paf. Kortfattat går spelarförsäkringen ut på att om våra system upptäcker avvikande spel hos någon av våra kunder så tar vi kontakt med dem och diskutera om hur de upplever det. Säger de att de upplever att de har svårt att hantera online spelen och de har spelat för minst 1 00o sek under det senaste året, så träder  vår spelarförsäkring i kraft och de får kostnadsfritt kognitiv behandling under ett år mot spelberoende.

Sedan när jag ser hur mina kollegor på Club paf jobbar och har jobbat de senaste åren, så förstår jag att det finns ett gediget och ärligt uppsåt att man vill att paf skall vara Play Among Friends och inte hardcore spel.

Joakim Jardenberg brukar prata om att doing the good shit och det är väl så jag känner att jag gör nu på paf.

Mina projekt.

Jag har satt igång några saker under min tid på paf. En sak som körde igång i denna vecka är paf’s första app som finns på både iPhone och Android telefoner. Med den så kan man tippa hur det går i damernas och herrarnas handbollsturnering i OS. Man kan fundera på varför jag valde just handboll och det finns en mängd olika orsaker till det, men kanske främst att handboll fansen är inte bortskämda med att få den typen av uppmärksamhet.
Så om ni vill testa lite av play among friends tänket, så gå till www.paflr.com och gissa hur det går i de olika matcherna. Det enda man kan vinna förutom ära är att gnabbas med sina vänner som man har på facebook som också har tippat matcherna.

Det som även drar snart igång är pafcharity cruise till Tjärö SSWC. Den får ni gärna följa med digital på hashtaggen #pafcharity i mitten på augusti.

Det kommer en hel del andra nya saker under hösten. Jag kommer att informera om det här på min blogg.

Mitt eget some projekt 

För ett tag sedan bestämde jag att Ökampen blir av 2013 istället för nu i höst. Orsaken till det är att jag försöker få med några större aktörer och då tar det längre tid att förverkliga dem. 

.

Posted in: Funderingar