Min resa till Strasbourg

Jag fick ett mail för ett tag sedan som jag var mycket nära att kasta bort. I brevet stod det att jag var inbjuden att närvara vid sessionerna i Strasbourg och få gratis resa och uppehälle och att jag ”bara” skulle skicka mina passuppgifter och andra kontaktuppgifter till adressaten. Det lät som ett klassiskt lurendrejarbrev där man vill få så mycket uppgifter som möjligt av en person för att sedan försöka dra en ekonomisk vinning av det eller att det helt enkelt var för bra för att vara sant. Nåväl efter att jag kontrollerat upp e-postadressen och att det verkligen fanns en sådan person på EU parlamentets kommunikations enhet WEBCOM så tog jag kontakt med henne. Då förstod jag att det var en riktig inbjudan att närvara vid sessionerna i februari månad. Man hade startat ett nytt program där man vill ” minska avståndet mellan EU och dess medborgare med hjälp av sociala medier” därför har man från och med nu börjat bjuda in personer som de kallade ”internet influensers”. Jag pratade även med Mats Löfström som är specialmedarbetare för Minister Nils Torvalds. Mats kände inte till detta nya program som webcom har infört från med februari 2015.

Resan ner till Strasbourg

Jag reser via Stockholm med flyg till Frankfurt och sedan en nästans tre timmar lång bussresa till Strasbourg. Jag tänkte att det var ju lite märkligt om man inte kan flyga till Strasbourg, men det är tydligen inte från Frankfurt som man kan flyga. När jag landar i Frankfurt skall jag ta mig till busshåll platsen. Det var inte det enklaste… Jag frågade 6 olika personer och fick olika svar och platser varje gång :p Man hade samma vecka bytt plats för bussarna som går till Strasbourg. Sessionerna är en gång i månaden och varar åtminstone tre dagar och man flyttar hela EU från Bryssel till Strasbourg då. De flesta MEP:ar (ministrar i EU parlamentet) kör med bil från Bryssel, ca en timmes färd. Jag kommer fram till Strasbourg vid kl 16 jag söker upp hotellet och begär mig ut på en liten promenad i staden. Strasbourg ligger nära tyska gränsen och har tydliga influenser från både Tyskland och Frankrike. Jag går mot centrum i gamla stan och bredvid Notre Dam kyrkan finns trevliga kaféer som serverar Tarte Flambe som är en blandning av Pizza och och mycket tunt bröd och är väldigt typisk maträtt i dessa trakter.

Första mötet med Marit Paulsen

När det är dags för mig att äta middag så stiger jag in i en av dessa små kaféer och framför mig i kön står Marit Paulsen som är MEP för Svenska Folkpartiet. En mycket vanlig öppningsreplik är var man är i från och säger man att man är från Åland, så kommer den andra att säga jo jag känner den och den från Åland, speciellt om personen är från Sverige eller Finland. Väldigt ofta så känner man dessutom den personen eller åtminstone vet vem det är. Hennes man kom även dit och vi pratade om allt från vilka rovdjur vi har på Åland, vargjakt, skarvar, sociala medier,  barnuppfostran ( hon har 10 barn ), vilka hon känner på Åland, PAF samt hur det fungerar i Parlamentet. Det var med andra ord en mycket trevlig kväll. Följande morgon var det dags att besöka parlamentet. Jag valde min vana trogen att om bara möjligt gå så mycket som möjligt i en ny stad för att få en uppfattning om den. Det var ca. 5 km till parlaments byggnaden från mitt hotell så jag bestämde mig att strunta i morgonfrukosten på hotellet och istället stanna till vid ett café istället halvvägs. Receptionisten rekommenderade mig ett  ställe som heter Café Broglie som ligger vid Place Broglie och det var definitivt värt ett besök, det nybryggda kaffet och den nyligen pressade juicen samt croissanten som smälte i munnen var utmärkta. När jag kom till EU parlamentet och skulle välja var jag skulle gå in var det inte helt enkelt, jag gick till gång 4 som var till för besökare. Efter jag vad kommit in via säkerhetskontrollen så försökte jag få tag i någon av mina kontaktpersoner. Efter ett tag fick jag i Anna Stina som är Finlands representant i Sociala media teamet. Hon och hennes spanska kollega Laura kom och tog emot mig och så fick jag checka in via pressens ingång istället, som var den korrekta. Det var Laura som visade mig runt i parlaments byggnaderna och man behöver nog hjälp att för att hitta. Den byggnad som jag kom till först så var även stället där pressen höll till. Den var sex våningar hög och mycket märklig eftersom arkitekten konsekvent hade valt att förvirra besökaren , våningarna flyter ihop på ett märkligt sätt och hissarna och toaletterna är olika vända på de olika våningarna samt på samma våning, Det gör att man tror att man är på våning två norra delen när man egentligen är på våning tre och södra delen. Arkitekten förklarade det med att han ville illustrera våndan och osäkerheten i EU:s beslutsprocess. Jag fick se presscentret där det var fullaktivitet alla större nyhetskanaler som man känner till fanns representerade där och jag fick även besöka pressläktaren. Den är belägen på översta våningen i plenisalen. Vid varje sittplats fanns det hörlurar och det fanns en ljudkanal för alla de 24 språken som är officiella i Europa. Så man kunde bra följa med i debatterna. Det var riktigt spännande att lyssna på diskussionen mellan Ukraina och Grekland som nyligen gav sitt stöd till Ryssland. Grekerna känner sig i sin tur rejält påtrampade av EU när det gäller den ekonomiska krisen. Tyvärr då svarar man inte på varandras frågor utan man kör sin egen agenda.

Mötet med Webcom

Tanken med mitt besök var även att få träffa ministrar som WEBCOM skulle hjälpa mig med, men det visade sig lättare sagt än gjort, för MEP:arnas program är otroligt komprimerade. Ofta börjar det kl.08 och håller på till 23:00. Jag ville gärna träffa Federley för det är en av de svenska politiker som jag haft en del kontakt med via Twitter. Så jag tog naturligtvis kontakt med honom via Twitter i förväg. Jag fick träffa honom emellan två möten, i ett café som heter Swan och ligger i Winston Churchill byggnaden. Vi hann prata i 15 minuter, jag berättade lite om varför jag var inbjuden, paf och även om Åland. Han berättade att han kommer till Åland under våren och en del om deras vardag som MEP. Det var mening att Federley skulle ha varit med i Ökampen, men han måste tacka nej då på grund av att han väntade barn. Det var även första gången jag var i kontakt med honom för ca. 4 år sedan. Jag hade även ett möte senare tagen med Nils Torvalds i hans kansli, så då fick jag se hur MEP:s arbetsområden såg ut Winston Churchill’s huset. Det var mycket liknande ämnen som jag pratade med Torvalds om som Federley, även Torvalds. kommer till Åland i mars och då skall vi försöka få till ett möte igen.

Webcoms uppdrag

Efter mötet med Federley träffar jag åter Laura och vi diskuterar hur vi jobbar i våra olika organisationer. WEBCOM som har hand om sociala medier och innehållet på webbsidan är ca 30 stycken med praktikanterna inräknade. Det finns som sagt 24 olika språk och varje språk har en egen ansvarig person som t.ex Anna Stina är Finlands representant och har hand om det finska innehållet på webbsidan och sköter den finska Twitter kanalen, samt Facebook. EU har alltså en webbsida där man kan välja mellan 24 olika språk, en Facebook sida med 1,5 miljoner fans som dock är enbart på engelska, men 24 olika Twitter kanaler. För sina bilder har man ett gemensamt flickr konto där man använder Creative Commons på sina foton, man har även ett centralt Instagram konto även där med CC licens.  För video använder de en central youtube kanal. I LinkedIn har man satsat på att ha grupper där LinkedIn medlemmar kan diskutera med MEP:ar förutom en officiell LinkedIn sida för parlamentet. Deras stora utmaning är att lyckas engagera medborgarna i Europa och få höra deras åsikter innan besluten är tagna, för då är det liksom för sent. Detta är ingen lätt uppgift att lösa för WEBCOM eftersom hur skall man som medborgare ens kunna veta att det är ett viktigt beslut som kommer att påverka just ens liv, om man inte är väldigt insatt i politiken. Tydligen är inte detta ett problem enbart för medborgarna utan till och med storindustrierna reagerar många gånger för sent på olika frågor och då har de anställda folk som skall hålla koll på sådant…. Min personliga uppfattning är att man från EU’s håll borde satsa på att ha diskussionerna där medborgarna är och som det är nu är det i Facebook grupper man kan få det engagemang, man är ute efter. Tyvärr kan det vara utmanade med att håll kontroll över de falska Facebook profilerna som finns. Det skulle underlätta om WEBCOM skulle få kontrollera vilka intressen som medborgarna har för att kunna leverera så relevant innehåll som möjligt. Det är förstås en balansgång med den personliga integriteten. Ett alternativ är att man får medborgarna att börja tagga vilka olika intresseområden de har och på det sättet sakta men säkert få unika uppdateringar i sitt flöde, som de själva vill ha.

EU’s närvaro i sociala medier.

• facebook De har en officiell kanal på Facebook och den är på svenska.
• twitter Finland twitter Sverige Varje språk har en egen person som twittrar
• LinedIn gruppen Här har man idag den mesta av diskussionen mellan Ministrarna och medborgarna. (ett konto)
• Pinterest Här finns infographics och andra foton från EU parlamentet. (ett konto)
• Flickr Alla foton är med Creative Commons licens (ett konto)
• Instagram En kanal för EU parlamentet
• Youtube En kanal för EU parlamentet
• EP News hub Här kan man följa vad de olika minstrarna har sagt i Sociala medier

Det var egentligen bara Google + som de inte hade någon närvaro i åtminstone inte någon officiell. Omröstningar Jag var även och titta på hur omröstningar gick till och från att det hade varit nästans tomt, så fylldes salen och bara ett fåtal platser var tomma. En omröstningar tar inte långt tid utan max 30 sekunder, så det gäller att ministrarna vet vad de röstar på. Det var nästans alltid övervägande majoritet i ett förslag, så processen är att har det en gång kommit till omröstning är det i princip bestämt vad som resultatet kommer att bli. Svarar man ja blir det en grön boll och röd om man röstar emot. Det tog inte länge förrän man noterade att det fanns ett område som alltid röstade Nej oberoende vad frågan handlade om. Denna grupperingar är en samling av EU kritiska partier från europa och deras beteckning är EFDD Europe of Freedom and Direct Democracy. Dit hör bland annat Sverige Demokraterna och Five Star Movement från Italien. Det kan till synes vara en märklig grupperingen eftersom det ryms från yttersta vänstern till extrem högern i samma grupperingar i EU. Orsaken är väldigt enkel. För att få högre ekonomisk ersättning och mera talartid behöver man vara minst 25 ministrar från 7 olika nationer.

Hemresan

Efter en lång och intensiv dag, så gick jag tillbaka till hotellet, men jag stannade åter till vid samma matställe som jag var förra kvällen. Även denna kväll så var Marit Paulsen där med sin man, men denna gång var även hennes kanslichef Christian Juliusson där. Vi fortsatte gårdagens diskussioner och jag fick ytterligare mera inblick hur det fungerar i EU. Förhoppningsvis är även Marit på väg till Åland inom snar framtid. Följande morgon tog jag bussen till Frankfurt och efter att säkerhetskontrollen hade gått igenom mina tekniska prylar så noggrant att jag håller på att missa flyget så sätter jag mig ombord på planet. På andra sidan mittgången satt Marita Ulvskog. Jag hade påbörjat min blogpost och ville fråga henne några saker.Min öppningsfras till henne var.

Hej, jag skulle behöva hjälp med en sak.  Jag har ingen internet kontakt :p och skulle behöva googla fram några svar om EU parlamentet, men du kan kanske hjälpa mig istället.

Efter det satt vi och pratade en stor del av resan och jag fick svar på mina frågor.

Fortsättningen då ?

Detta är som sagt ett helt nytt program som man har startat från EU’s sida, klart är att man kommer att bjuda in 1-2 ”internet influensers” från andra delar i Europa till sessionerna i Strasbourg under 2015. Det kan bli en fortsättning, eventuellt en utvärderingsträff eller ett seminarie där alla inbjudna i programmet träffas. Jag funderade även hur de hittade mig och tydligen var det ett journalist seminarium hösten 2014 där man hade lämnat namn, samt att de hade hittat mig på Yle’s top 100 twitter lista.

Posted in: åland, Funderingar, Politik, sociala medier